Sen när Håkan kom hem vid sjusnåret var alla mätta och glada och jag hade blivit människa igen.
3 oktober 2008
No one's gonna save you from the beast about to strike
Nej, skräcktimmen börjar inte vid midnatt. Åtminstone inte hemma hos oss – där inleds den kl 17:00. Då har jag och Harry just haft en skön timme med kaffekopp och byggklossar framför Top Model. Tjejerna har lekt på övervåningen. Lite lugnet före stormen, skulle man kunna säga. Men klockan fem ska det lagas mat. Det ska göras läxor. Allt detta med lite för lågt blodsocker och lite för hög irritationsnivå. I går stod jag och flippade pannkakor med dubbla stekpannor och gjorde blomkålssoppa från scratch, samtidigt som Harry ömsom stod och vinglade med mina jeans som enda stöd i livet, ömsom tuggade på gamla yoghurtkletiga skedar som han hittat i diskmaskinen. Ella satt och tragglade "I live in Michigan. I like cars. I live in Florida. I like spaceships" och Livan högläste om Thor Heyerdahl med full inlevelse. Samtidigt ringde ICA-banken för tredje gången och frågade efter Håkan. Jag fräste i telefonen. För jag hade nämligen blivit en varulvshäxa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar