Locked on target potatis, P!nk och iPal

Harry är ungefär 9,5 månader gammal och när jag ser hur han beter sig så slår det mig att ganska många ungar blir lite lätt autistiska i den här åldern. Typ extremt fixerade vid något ganska udda. Och om dom inte får just det där grejerna så utbryter full kalabalik. Man ska vara j-ä-v-l-i-g-t glad om man lyckats lista ut vad det är som funkar när ens barn sitter och vrålar i hårdrocksfalsett på golvet.

Potatis är en sån sak, t ex. Helst kokhet. Han drar lätt i sig tre potatisar om han får äta själv. Bredvid sitter jag och hackar frenetiskt lagombitar, för så fort bitarna tar slut så vrålas det.

Och grönsakslådan i kylskåpet. Där står han och öppnar och stänger tills han klämmer fingrarna eller tills mitt klimatsamvete får mig att stänga kylskåpsdörren.

Dessutom är han besatt av min Tivoli iPal som han sitter och skruvar på, helt uppslukad. Men den är jag faktiskt rädd om så då blir det bråk.

Och så MTV. Dessvärre bara vissa videos, just nu P!nks So What och Swingflys Singing that melody. Som tur är visas de makalöst ofta.

Jag antar att det är nu nångång som curlingrelationen kan cementeras och han kan bli världens mest bortskämda unge, alternativt riktigt, riktigt störd. Jag ser bilder framför mig när jag, 79, sitter och hackar potatis åt Harry, 40, medan han tvångsmässigt stänger och öppnar lådor. Så jag låter honom vråla emellanåt. Jag blir hellre döv än springer hans ärenden resten av livet.