Men det här är ju inget nytt. Jag har jobbat i kassan och charken på ICA i tolv år och har stämplat in varor och vägt prickekorv åt stora delar av Trollhättan och Partille. Jag visste precis vad vissa brukade handla. Registrerade. Paret som köpte två hg aladåb varenda lördag. Tanten som var så snål att hon köpte en toarulle åt gången så att det inte skulle bli för mycket över om hon skulle råka gå och dö. Snyggingen i Sävedalen som köpte skivad kalkon till fredagsmyset om frun var med eftersom hon ville äta så magert som möjligt, men när hon var bortrest köpte han bratwurst, revbensspjäll och västkustsallad.
För att inte tala om Håkans morsa, som från bakom disken i lanthandeln kunde dra slutsatser om skilsmässor, nya förhållanden, plötslig fattigdom och bantning enbart utifrån vad folk köpte. Och hon minns det än idag. Där behövdes inget datasystem.
Men det handlar väl egentligen om att vi inte vill skylta med, eller ens erkänna, att vi har vanor. På samma sätt som jag inte tror att pizzagubben vet vad jag vill ha när jag ringer och beställer en kebab special barnpizza med mellanstark sås varje fredag innan Idol, fast han antagligen skulle bli orolig om jag inte ringde.
1 kommentar:
Klockren analys. En redaktör B. A. på en radiostation längs med Bohuskusten, som jag tror att vi både känner, brukade ofta få förmaningar från kassörskorna i den lokala konsumbutiken. Särskilt de veckor han hade barnen. "Nu glömde du mjölken, B!". "Inte blodpudding idag igen, B!". I ett mindre samhälle var det OK, anledningen till att folk reagerar nu är väl att så många flyttat till storstan och vill komma bort från den typen av social kontroll. När den då kommer tillbaka som en bumerang snyggt förpackad på ett plastkort börjar ylandet om övervakning.
Skicka en kommentar