Någon som vill köpa Soffan från Helvetet?

I helgen blossade den upp igen: Yngve Ekström-fejden.

Det började med att jag för några år sedan köpte två Lamino-stolar. Dyra, visst. Men ett bra köp. Tyckte inte alla.

"Såna stolar har vi sett på auktion, de har gått för 200 kr", hävdade min svärmor. Jag förklarade att inte vilken skit som helst i böjträ och fejkfårskinn är en Laminostol. Den måste vara Swedese-märkt och Yngve Ekström-ritad, men fine, skulle de råka ramla över just en sån på auktion för 200 kr, köp på bara. 

Det dröjde inte länge förrän svärfar ringde, triumferande. Han hade ropat in en hel Yngve Ekström-soffgrupp, för bara 250 kronor gubevars, och ställt ut på landet åt oss.

Och med viss nyfikenhet åkte vi till landet helgen därpå. Och mycket riktigt stod där en Yngve Ekström-soffgrupp framför öppna spisen. Men. Inte från hans Lamino-period, om man säger så. Mer från hans 70-talslärarrums-period, om han nu hade en sån. I sanning den fulaste soffa jag nånsin sett:

Notera även den matchande lampan. Jag har aldrig drabbats av ett så oresonligt och symboliskt hat mot en möbel i hela mitt liv. Hur kunde någon tro att jag skulle vilja ha något sånt här, oavsett vem som tillverkat den?Jag kontaktade Auktionsverket, fick bekräftat att möbeln inte ens var värd de 250 kronorna, och så slängde vi alltihop på vårbrasan det året.

Men soffan lyckades svärfar rädda undan lågorna.

Och nästa gång vi kom ut, stod soffan inne i vardagsrummet igen.

Och jag bar ut den och bad svärfar köra hem den till sig.

"Men jag vilar ju på den", sa han, och bar in den igen.

Och så fortsatte det.

I somras, efter tre års tyst soffbärande, fick jag slutligen nog och släpade i affekt ut soffan i båthuset och lät svalorna skita på den i två månader efter att TYDLIGT sagt till mina svärföräldrar att den inte skulle innanför dörrarna igen, att vi inte behöver den, att vi har tre andra soffor i hus och gäststugor redan, förutom åtta sängar som man också kan vila på. Efter att jag förbannat dem, Håkan och Yngve Ekström, sa de att de skulle ta hand om den.

Vilket jag tolkade som att jag aldrig mer skulle få se den.

Men icke.

I fredags upptäckte jag att soffan ställts in i en av gäststugorna. Tvättad och iordninggjord. Nån har skrapat fågelbajs och tvättat dynor på soffan från helvetet, och nu är den tillbaka i mitt liv och jag vet inte vad jag ska göra. Just nu bara bryter jag ihop. Nästa steg blir ett av tre följande: död, skilsmässa, galenskap. Vad som helst, bara jag slipper se den igen.