I allafall enligt mina tre kolleger Mona, Katrin och Jenny, som alla råkat ut för detta fenomen i olika ändar av stan. Jag surade lite när vi konstaterade det här vid en vinmiddag i förra veckan. Vad är det för skitområde jag hamnat i; hittills har ingen kvistat över med bärs till oss. Uselt, på det stora hela. Snorkiga Örgryte, liksom.
Men jag tar tillbaka allt. Nyss knackade grannen på. Inte med ett flak öl. Utan en hink med nyfångade, stora, kravliga krabbor. Fint det.
2 kommentarer:
Krabbor och fulöl, det är kärlek det. Häromdagen skickade jag mannen att köpa krabba och han kom hem med en tanig, irländsk vakuumpackad krake.
Fan, snart flyttar jag in med tjejerna på vinden i doktorsvillan.
Hedda, det är köttbullar och mackisar för det mesta. Men banne mig med tänd kandelaber och låtsasguldtallrikar från Indiska. Pimp my dinner är underskattat!
Skicka en kommentar