Same, same, but different?

Tänk vad perspektivlöst: Ella glömde gympapåsen på bussen och har fått sig en liten åthutning för det. Länsförsäkringar tappade bort 95 000 kr och jag har inte ens ringt och klagat än.

Camorran och Hugh Hefner, har de fonder?

Jag pensionssparar. Intensivt. Det ger mig nån slags fånig trygghet att betala nu för att inte vara fattig sedan, och hittills har det också gått bra nog för att jag ska känna att det inte är trist och onödigt.

Tills i går. Då kom Länsförsäkringars årsbesked. De har varit givmilda annars, sådär så att jag nästan häpnat lite över hur bra det gått. Grejen är dessutom den att pengarna har ramlat in till Länsförsäkringar alldeles av sig själva, via jobbet och via lite extra avdrag direkt på lönen.

Redan i följebrevet började jag ana oråd. "Det viktiga är inte hur ditt pensionssparande utvecklas över ett enskilt år", påpekar Björn Schedwin, som tydligen är min områdeschef och som på bilden ser ut att vara cirka 25, med nyblekta slingor och en desperat önskan om att bli älskad i blicken.

Men jag vete fan hur det är med den kärleken, Björne. Eftersom du ägnat året åt att slarva bort ungefär 95 000 kronor för mig. Okej, felet är kanske lite mitt eftersom jag uppenbarligen satsat pengarna i Asiatiska och Europeiska Rövfonden, men du kunde ju ringt och varnat i alla fall.

Nä. Nu ska jag ringa Länsförsäkringar och göra som min storebrorsa gjorde för ett tag sen när det var fondval. Be att få pengarna placerade i enbart oetiska fonder. Porr, vapen, cigaretter, sprit, möjligen psykofarmaka och lite napoletansk sophämtning. Funkar garanterat i dåliga tider.

Det värsta med det här är antagligen att det är jag som inte fattat grejen.

I dag har Blondinbella haft ett viktigt frukostmöte. Kanske bäst för reklambranschen att vara lite vaksam för nu stormar hon in där också, den lilla bruna.

"ICA träffade mig och Peter (driver Bellme med mig) för att göra en intervju om marknadsföring på nätet, ICA-stig är lite uttjatat så de ville ha oss som inspiration, kul!"

Badrummet, sista kapitlet, hoppas jag

Affie, jag ska dra hela badrumsutvecklingen snart, lovar! Som en liten teaser kan jag ju berätta att i morgon ska besiktning ske av oberoende part, vilket är som rättegång, fast för hantverkare, om jag fattat saken rätt. Vi har alla fått en kallelse och det känns väldigt spännande. "Samling utanför fastigheten kl 9.00" stod det, det känns formellt och bra och förhoppningsvis kan vi nu få reda på varför Balkan-Soprano och hans anhang inte tycker att det är viktigt med raka väggar, fungerande avlopp, rätt fix och snygga fogar.

Men badrummet är väldigt snyggt! Om man inte kollar så noga.

Jodå, kommoden kom på plats, efter sju sorger och åtta bedrövelser och ganska många trasiga kakelplattor

Coolast av allt: två smarta handdukstorkspinnar (från Inredningsglas), till vänster. 

Saker jag lärde mig av mina barn i söndags

1. Om man har matat sin ettåring med blåbärspuré, och barnet sedan klämmer ett finger illa i tvättmaskinsgångjärnet, så ska man tvätta barnet ordentligt innan man åker till barnakuten.

2. Om ens tioåring säger att hon mår illa, ska man inte säga "lägg dig du i våra sängar".

3. Om samma tioåring sedan säger att hon fryser, ska man inte svepa in henne i ett dubbelsängstäcke och ett svindyrt ganska nytt överkast gjort av närmare 7 kvadratmeter otvättbart ylle.

4. Att försöka fånga kräks i händerna – ingen bra idé alls. Vad gör man sen, liksom?

5. Uppkräkta chicken fajitas-bitar försvinner inte om man tvättar dem i tvättmaskin. De blir bara renare.

Olika dagar, olika dofter

Fest luktar så gott. Andras parfym, feströkning och chèvre i ugn och sånt. 

Men det var i går. I dag har Harry dragit på sig nån hiskelig magsjuka, och vi snackar helt andra luktupplevelser. Min lilla goda unge som annars brukar dofta jordgubb och spa, luktar träsk därbak och aceton ur munnen. 

Bilder från brudar&bubbel-kvällen

Jag tror att det här kan bli ett återkommande koncept. Alla inbjudna hade med sig en flaska bubbel och en väninna, så det blev en bra mix med nytt och gammalt folk. 

Min kamera hade gått och gömt sig så det blev bara urdåliga mobilbilder. Men i alla fall:

Anna, gift med min kollega Niklas som bloggar här, Cissi, som är granne och kompis till Anna-Lena, och Christine, som driver yogastudio här.

Ulle, som bor i Åre men ska flytta till Örgryte snart, och Anna-Lena, som känner Håkan från förr och också är mamma till Ellas bästis Ella B.

Nånstans i början på 16 flaskor bubbel

Anna-Lena och Cissi

Min syster Tove och min svägerska Anna-Sara, som bloggar här

Min kompis Marie som också är från Trollhättan, och Cissi, som fick den längsta och krångligaste presentationen hela kvällen: "Är syster till Challe, som är kompis med Pernilla, som jag pluggade med på Lärarhögskolan. Och från Falkenberg." Fast det där sista fick vi sluta säga för det kändes inte riktigt, tyckte Cissi, som numera bor på Tjörn. Inte Orust, som jag säger eftersom jag har svårt att hålla isär vissa saker. 

Skitdåliga bilder. Och få. Jag hittade kameran längst ned i skötväskan förut i dag, trots att jag letat där 100 gånger. 

Gäddhäng och champagne

Jag har just nu en helt ljuvlig AW vid köksön med kanske 20 tjejer och jättemycket champagne. Mest omtalad är min gäddhängsservering. Väldigt bra för tricepsen att servera bubbel tvärsöver köksön i lite för höga klackar så att man är tvungen att böja sig under fläkten. Dessvärre har det inträffat några oj-jag-tappade-flaskan-rätt-ner-i-snittarna-incidenter, med champagnefontän som konsekvens, men va farao. Skoj blev det.

Nu köper vi oss ur finanskrisen

Jag tillbringade en timme på Media Markt i dag och roade mig att följa efter och tjuvlyssna på en kille som med sin treåriga dotter Lina som alibi brände barnbidraget like there was no tomorrow:

Vid dvd-boxarna:

"Kolla Lina, en dvd med Månbas Alpha! Vilken kvalitetsprodukt!"

Också vid dvd-boxarna:

"Kolla Lina, dom har en box med alla Alien-filmerna! Dom måste vi ha, va?!"

Vid en uppställd Wii-konsol, där Lina glatt försökte balansera Wii-ratten som en hatt på huvudet:

"Meeen vad duktig du är Lina! Du kan ju spela! Pappa köper en sån, ja, det gör jag, det blir ju jättebra! Lina, nu handlar pappa!

Som om Ken fått nog och gått loss med en kulspruta

Inte ens barnens ägodelar kommer undan dödsrensningen. I går grävde jag djupt i leksakslådor på vinden och bestämde mig för att snygga till alla rufsiga Barbies och Bratz som låg där.

Men hu vad jag ångrade mig. Vad är det för söndagssysselsättning för en vuxen människa – att sitta och trä på syntet&kardborre-kläder på könlös plast med getingmidja. Para ihop små pumps. Försöka förstå hur brudslöjan ska sitta (lyckades inte). Tyckte jag ens att det här var kul när jag var liten? Flera timmar tog det.

Fick i alla fall ihop 16 outfits till 16 dockor och radade upp dom på mattan för fotografering. Försökte komma på vad det påminde om, men gick bet tills jag stuvade ned dem i en låda i väntan på att nån flickmamma ska hitta det hela på Blocket:

En påfallande färgglad och paljettig massavrättning. 

Allvarligt. Det måste ha blivit nåt fel.

Mäns fascination för bröst. Tydligen nåt medfött.

Det finns inget bättre sätt att predika normalitetens lov än att ta med barnen till Valhalla, Göteborgs stora badhus. I omklädningsrummet vankar alla sorters tjej- och tantkroppar omkring. Valkar, bröst, oväntad kroppsbehåring, the works. Till slut är inte mycket värt att kommentera – inget sticker egentligen ut. Eftersom alla ser lite udda ut, blir alla normala, och det känns rätt schysst som alternativ till Bratz, Babsan och Britney Spears.

I går när vi var där blev det dessutom extra uppenbart hur långt från verkligheten förebildskropparna egentligen befinner sig. För ut ur bastun stegade nämligen en extremt långbent porrkropp. En tjej på kanske 25, airbrush-gyllenbrun, med långt blont hårsvall men i övrigt inte ett hårstrå nånstans, samt ett par magnifika tuttar som gjorde att hon såg ut lite som ett Times New Roman gement r i profil. Man ser inte såna så ofta på Valhalla, och visst fick hon  – och dom – lite uppmärksamhet. Oroväckande nog mest från omklädningsrummets ende person med snopp: Harry, som inte kunde sluta stirra.

Ta och kolla på lunchen och rapportera till mig!

Nu har jag haft min familj i över tio år. Och visst vet jag att Liv är vänsterhänt och äter bakvänt, dvs med gaffel i höger hand och kniv i vänster hand. Fel, alltså.

Men förra veckan upptäckte jag – efter alla dessa middagar tillsammans – att jag är den enda som håller rätt, dvs med gaffel i vänster hand och kniv i höger hand. Hur har jag kunnat missa det? Håkan äter bakvänt, Ella med. Trots att de är högerhänta.

Så nu är det jag som är bestickminoritet. Och jag undrar:

Hur blev det så här? Har matauktoriteterna slutat att bry sig om folk håller besticken i fel hand? Får barnen bara lära sig att äta med gaffel och lägger sen till kniven så småningom utan att byta grepp?

Och hur står det egentligen till vid svenska matbord? Har högergafflarna gått om och tagit över? Är det paradigmskifte på gång, ungefär som när Jan Boklöv började hoppa v-stil?

Och spelar det nån roll egentligen, så länge maten skyfflas in någorlunda snyggt?

Nu ryker Laholmskeramiken

Alla syskon och eventuella kusiner som läser detta: jag har lagt ut mormors gamla tiokoppars-keramikkaffeservis på Tradera nu. Den är jättehäftig, men jag dödsrensar ju som sagt så om nån av er vill ha den så får ni ge er in i budgivningen. Klicka på länken nedan:

Här säljer Sofia mormorsarvet

Trissa gärna upp priset så mycket ni kan även om ni inte är så värst intresserade. Lägger ni det vinnande budet så kan vi diskutera betalningen sen. Det hela kan eventuellt betalas i barnvaktstimmar. Typ nu på fredag.

Uppdatering 16:43: Jag fick dra tillbaka auktionen. Min syster tycker att jag är ondskefull och respektlös (typ) som säljer servisen så hon tar den OCH passar kidsen på fredag. 

Dödsrensar-dags!

Harry är hos farmor med sin pappa så jag har två dagar på mig att dödsrensa vinden. Dödsrensa, det är pappas uttryck – det är en sån där grundlig rensning och sortering av prylar att om man skulle råka gå och dö så blir dödsboet en piece of cake för de efterlevande.

Men det gäller att ha med sig dödsrensartanken hela tiden, så att man inte börjar tvivla och sparar konstiga saker ändå. Just nu bekymrar jag mig över ett peruanskt satsbord i inkamönstrat läder med  snirkliga ben som är så bisarrt att det kanske är riktigt snyggt. Eller rent skräp. Vad vet jag. Men om det ändå ska slängas när jag dött så kanske jag lika gärna kan slänga det nu?

Och alla dagböcker? Är det kanske bäst att slänga dem så att inget framtida barnbarn som avgudat mig i alla år sätter sig och läser och tappar tron på både mig och 1900-talet? Eller är det som att slänga hela sin personlighet i soptunnan?

Här är i alla fall dagens Blocket-annonser:

Antikt sminkbord

Helt omodern osäljbar syskonsits till helt omodern Emmaljunga-barnvagn

Tillägg kl 16:17: Sminkbordet och nattygsbordet är redan sålda. 2 1/2 timma tog det. Här går det undan... Ska jag lägga ut det peruanska bordet också kanske?

Skrattar vi åt det här om 18 år också?

Instant kändis

Och tja, vill man pigga upp sig ytterligare kan man ju lägga lite tid på PhotoFunia.

Har man vunnit Publishingpriset så ska det talas om för heeela världen

Harry, Warhol-style

Sofia och Clara, billboard-varianten, very Benetton.

Håkans förra tjej. Skitjobbig, ringer jämt. Och fet har hon blivit också.

Gladbilder v2

Jag januarisurar. Det måste stävjas. Så här kommer en trippel bilder på ett djur, en sak och en person som jag gillar. Tror det kan hjälpa.

Katten Bio som vi får låna/passa ibland. Han gillar inte den röda lampan på min kamera. Han pinglar omkring här emellanåt och då är vi alltid lite gladare. Särskilt om han bestämmer sig för att hoppa upp i ens knä. Då är man kung.
Jag älskar när folk är oväntat supertalangfulla vid sidan om jobbet. Som en praktikant vi hade en gång som en dag hade gjort otroligt vackra personliga pepparkakshjärtan till alla. Eller som Anna-Lena som vi firade nyår hos som gör underbara blomsterarrangemang. När man som jag på sin höjd kan köra ner några tulpaner i en vas och sedan be för att de ska överleva, är sånt här grymt imponerande. 
Å så den här lilla godbiten. Gustav, född alldeles nyss, den 29 december. Han är min gudson. Jag tror att han kommer att bli världsstjärna eller kanske president. I Tyskland dock, eftersom det är där han bor.

Dagens boktips (eller gårdagens kanske)

Jag kanske får äta upp det här, men eftersom Blondinbella och hennes kralliga sidekick Hajpojken alldeles nyligen upptäckte och rekommenderade "Den vidunderliga kärlekens historia" så ska väl jag också riskera att tipsa om en bok som inte är helt ny och som kanske hela världen har läst utan att jag märkt det.

Men den knockade mig.

Norske Per Petterssons "Ut och stjäla hästar". Vilken liten bok. Meningarna bara ramlar på och man gungar med och det är så himla vackert och sorgligt och enkelt och svårt. I kväll ska jag börja läsa om den. Alla bör läsa den, allra helst dom som har pappor, är pappor eller har missat att vara det.

Enligt Lotta ska man tydligen lyssna på Johan Norberg och Johan Knutsson till också, så blir det överjordiskt.

(Å nästa vecka tipsar Hajpojken om Da Vinci-koden. Steget före igen.)

Nöjd

Fyller 1, är stolt ägare till en Little People-bondgård som låter, får skrota runt i plysch-overall och mockasiner, ska få marängsviss. Full pott.

Ferry in the flesh

När Apple släppte nyheten om att de skulle lansera Iphone blev jag så nellad och längtig och tyckte att det var grymt långt till lanseringen. Hur ska jag kunna klara av denna väntan, hur ska jag kunna leva utan tänkte jag. EXAKT samma känsla infinner sig nu:

Klicka här

På inköpslistan: Wunderbaum

Det blev inget helg på landet nu i trettondagarna. Jodå, både ambitionen och viljan fanns där. Jag lyckades till och med att vara välplanerad och hade bilen packad och klar vid halv fem-snåret. Liv, Harry och jag skulle åka först och lämna tillbaka katten Bio som vi passat i en vecka. Håkan och Ella sen med lastbilen och massa prylar.

Men redan på Delsjövägen började Liv knorra över att det var för varmt i bilen och satt och pillade på fläktarna och så blev jag irriterad. Sedan spelade hon lite Nintendo och hann tröttna på det lagom till att jag kom på att vi glömt Bios mat hemma, så strax ovanför Munkebäckstorg fick vi vända. Vilket innebar att vi fick krångla oss igenom alla miljaaaaarders trafikljus en gång till. Och sen en gång till när vi hade hämtat maten och vid det laget hade min tidplan spruckit och jag satt som bäst och övertygade mig själv om att det var helt ok, heeeelt ok, när Liv började gnälla över att hon mådde illa, och jag minns bestämt att jag hann säga "sjåpa dig inte" innan den stackars ungen tokkräktes över sig själv, jackan, Nintendot, ner i min väska och hela sätet.

Så det var bara att snabbleverera katt och åka hem igen och jag kunde inte bestämma mig för vad som var värst: mitt extremt dåliga samvete eller det faktum att jag (som straff?) fick sitta och andas youghurtluktande potentiella vinterkräkbaciller i en kvart genom de där jäkla trafikljusen.

Fattig&blek eller rik&brun – bara en fråga om inställning

Formuleringen "skräckblandad förtjusning" får en helt ny och sannare innebörd än den nånsin haft när jag läser Blondinbellas take on lågkonjunkturen: 

Lågkonja hos Blondinbella del 2, köp utav av brun utan sol istället för att bli spraytannad på salong en gång i veckan

Nej nu får det räcka! Jag försöker komma in i den här lågkonjukturen men det känns bara onödigt. Nils skrämde mig häromdagen med att NK skulle stänga två timmar tidigare varje kväll. När jag började stortjuta förstod jag att han bara skämtade med mig. 

Okej. Jag hänger på Blondinbella. Lågkonja är onödigt. Ska ha det som mantra nu under januari när Mastercard-räkningarna kommer i dubbelfrankerade kuvert.

Och jag biter ihop

Dags att lära Harry äta flytande föda själv. Det går rätt bra! Bestick är tydligen omodernt, det visste jag inte.

Sofia Eriksson's personal midlife crisis trifecta*

Jaha. Så fyller man 40 i år då. Nu när jag försöker lista saker som jag vill ha gjort innan jag fyller 40 (Hoppa fallskärm? Gifta mig? Tatuera mig nåt mer?), kommer jag bara på saker som jag är lite småsur över att jag aldrig gjorde, men som jag är på tok för gammal för att göra nu, och alltså bör undvika med alla till buds stående medel:

1. Raka skallen. Borde jag ha gjort redan 1988. Kort kort kort hår har jag ju haft mest hela tiden, och dessutom har jag riktigt snygg skalle, säger mina frisörer. Men hur skulle det se ut nu? Rynkig i ansiktet och helt slät på huvudet, antagligen biljardbollsblank medan fejjan ser januaritorr och fnasig ut. Och hur sminkar man sig? Plus att alla skulle misstänka att jag trott att jag skulle bli lika snygg som Carina Berg. Will not happen.

2. Köpa skinnbrallor. Varenda gång det har blivit modernt ångrar jag att jag inte köpte ett par förra gången, och tänker att nä, nu blir det nog inte modernt igen. Men det blir det ju alltid. Fast inte på my 40-year old butt.

3. Laserkorrigera synfelet. Det hade varit en rejäl ekonomisk vinst att pynta  2 x 12000 för 20 år sedan i engångskostnad, jämfört med det jag faktiskt har lagt ut på glasögon och linser under samma period. Men enligt optikern så kommer översyntheten som ett brev på posten precis vilken dag som helst, så det är bara att glömma.

Hm. Kanske att jag ska stämma av det här i juli ändå. 

*en klassisk midlife crisis trifecta består annars av att byta partner, skaffa sportbil och köpa toklång segelbåt. Ni hör ju själva, varianter behövs.

Gott nytt år!

Harry firade 12-slaget ute med rimfrost på vagnen och i ögonfransarna. 2009 blir bra!