27 november 2008

Badrum, dag femtielva

Det börjar arta sig! Här ska det så småningom in en vägghängd toa till vänster och ett handfat med snajsig kran som sitter på väggen i stället för på tvättstället. I går upptäckte jag av en ren slump att handfatet var 2,5 cm bredare än kommoden inunder och utrymmet vi beräknat för det hela, så i dag fick hantverkarna göra halvväggen lite smalare än den var innan. Jag är bara innerligt glad att vi upptäckte det innan kaklet var på plats. Första riktiga fadäsen ...
Det blir glasmosaik på kortväggarna och vanligt vitt 15X15-kakel på långsidorna. Golvet blir nån slags gråbrun, lite mjukare sten i större plattor. Längs kortväggen blir det också ett inbyggt badkar med takdusch. Enda saken vi har kvar att lösa är hur vi ska avskärma duschen åt sidan ... snedtak och duschdraperi är inte så kompatibla. Men det blir väl till att sätta upp nån custom made glasvägg som antagligen kommer att kosta mer än hela badrummet.

Hannibal Lecter har valt skola till sin son

Liv har öppnat restaurang på skolan. Den heter Restaurang Hopp och har öppet mellan 13.20 och 15.40 varje dag. Hon är chef men hennes vapendragare Filip och Olivia får bestämma också, men personalansvaret har Liv ensam och just nu är det tungt. Kocken är lite egensinnig:
"Antonio vill bestämma menyn själv och han tänker inte på vad folk gillar, så jag måste nog ge honom sparken", förklarade hon i går kväll.
"Jaha," sa jag, "vad lagade han i går?"
"Stekt bebis."

Finns det blåa vårtor?

26 november 2008

Japaner och tyskar, kan det bli annat än artigt och korrekt?

Fujitsu-Siemens fortsätter att imponera: nu ringde den svenske servicechefen för att lotsa mig igenom reklamationsprocessen. Han erbjöd sig till och med att bjussa på emballaget. Men eftersom jag är ihop med en av Västsveriges största användare av bubbelplast så tror jag att det löser sig.

Död dator

Våren 2006 var jag med i en slogantävling och vann en Fujitsu-Siemens Scaleo C multimediadator och platt-tv till ett värde av 42000:-. Då. Nu har jag försökt kränga datorn på Blocket ett tag för 5000:- och allt jag får är hånfulla mail från killar som skriver att jag är en dum jävla idiot som skrivit en nolla för mycket. Så i söndags sänkte jag priset till 3000:- och en snäll kille från Ytterby (som verkar kunna ungefär lika lite som jag om PC) slog till. I går när jag satte mig för att tömma datorn på innehåll och program dog den. Tvärdog. Vi skruvade isär den och jag googlade på "Scaleo +stänger av sig själv" och fick påfallande många träffar och beskrivningar om hur en zinkplatta i botten värmer upp sig själv till 85 grader på 3 sekunder, varpå kylsystemet fuckar upp och datorn stänger ner.
Klockan var 11 på kvällen, jag var trött och sur för jag hade behövt de där 3000 kronorna, så jag skrev ett mejl direkt till marknadschefen på Fujitsu-Siemens med titeln "Frågor om en döende dator" och med meningar som "Nu kan det ju verka sniket att klaga på en produkt man vunnit alldeles gratis, men jag känner mig lite rådlös just nu. Inne i datorn ligger videoklipp från vår ena dotters födelse, den andra dotterns första simtag, semesterbilder, favoritmusik, mängder av dokument som är avgörande för vår familj. Och jag kommer inte åt dem. Och eftersom datorn var en tävlingsvinst har jag heller inget kvitto på den. Plötsligt känns det väldigt väldigt trist att vinsten som jag var så stolt över visar sig vara en av ert företags barnsjukdomsdatorer."

Redan vid halvniosnåret i morses engagerade sig så marknadschefen i detta tårdrypande fall och trekvart senare fick jag reda på att det går bra att skeppa iväg datorn till Linköping för reparation och att garantin på varan jag aldrig köpt gäller en bit i december. Puh. Tror jag. Såna här reklamationsärenden brukar aldrig bli som man har tänkt sig men just nu ser det bra ut.

Mest synd är det väl egentligen om killen i Ytterby. 

Red alert!

Leif var just här med sina tyska Fitline-burkar, mirakelpulvret från i lördags som räddade mig från baksmälla. Jag fick dricka en dos och sen dess har livet inte varit sig riktigt likt.
Först fick jag ont i magen. Sen började det brinna i huden över hela kroppen, främst i ansiktet och i armarna – det kändes som om jag toksolat i aprilsol ungefär. Fast liksom inuti. Sen sa Leif åt mig att ta fram kameran och föreviga mig själv, och tja, så här blev det:
Snygg färg va? Den, värmen i kroppen och magontet tyder på att jag har B12-brist, är syrefattig och i allmänt dåligt skick. Något som pulvret förstås botar! Ja, så nu har jag i alla fall tecknat mig för en tremånaderskur av detta mirakelmedel som TRO DET ELLER EJ är patenterat, prisvinnande, med dokumenterad efffekt OCH kontrollerat av det sägenomspunna Vitamininstitutet i Schweiz.

Jag är i vanliga fall en extrem skeptiker men ser det här som ett litet pikant 40-årskrisinledning. Kanske blir jag en renare, piggare, mer effektiv, detoxad, sundare och mer syrerik 40-åring. Kanske inte. Men det är redan en kul story och en rolig bild.

24 november 2008

Bad mom Inc.

Jag skulle bara gå och kolla mailen, och när jag kom tillbaka in i köket hade Harry, 10.5 månader, dragit fram en pall, klättrat upp på den, klättrat upp på köksön, öppnat en påse formfranska och satt nu glatt och mumsade på bröd på spisen.

Usch. Och jag som redan innan tyckte att jag var en usel morsa som gav honom pizza till lunch.

Dagens 30 Rock

Ett välmenande råd från Jack till Liz inför en dejt:
"Work this thing out like a Chinese gymnast: wear something tight, force a smile and lie about your age."

23 november 2008

Baksmälla is no more

Satans förrädiska fredagsöl. Det låter så oprententiöst och hemma-hos-enkelt, och så sitter man där i köksvärmen och värden har varit på Systemet och köpt DI Weekends  OCH GP:s hela vintipslista. Och säger hela tiden "Drick upp det du har i glaset så kommer det en ny sort här". Och jag är ju lydig. Därför blev lördagsförmiddagen ett töcken. Och hela eftermiddagen gick åt till att vingla runt på ICA med sjöben och ont i ögonen. För sen på kvällen skulle jag ha dammiddag. 
Men vid sjusnåret hade jag lyckats mis-en-plassa middagen och tjo vad jag kvicknade till när vi började korka upp champagnen.

Förutom att det var en heltrevlig kväll så kommer den att go down in history som Kvällen Då Vi Utrotade Baksmälla. Helenas kille Leif säljer roliga hälsokostpulver och hade skickat med ett som man hällde i champagnen (allvarligt: hur många hälsokostpreparat känner ni till som man kan blanda med champagne? Det kan ju inte bli annat än bra). Det var väldigt väldigt liten text på burken men jag tror att det var mest B12, koffein och kolhydrater av olika slag. Inget knarkklassat, tror jag. Och det smakade gott.

Och jävlar i min lilla låda, det funkade. Trots mina taskiga förutsättningar så mådde jag toppen hela kvällen, hela natten och nästa dag. Fattar ni vilket genombrott!?
Det här petade i vi oss ...

... och så här kul blev det

21 november 2008

Vad händer däruppe egentligen?

Badrumsrenoveringsprocessens hittills underligaste hantverkare dök upp i dag. Alla som känner mig vet att jag är fruktansvärt lättskrämd och lätt får en hjärtattack om folk svänger runt hörnen för fort. Föreställ er då följande: jag står i köket och dammsuger med iPodlurar i och med ryggen mot hallen, och tror, alldeles logiskt, att jag är ensam hemma. Plötsligt petar nån mig på axeln.

Efter att jag hojtat och hoppat klart och slitit hörlurarna ur öronen inser jag att det ju förstås är hantverkarna som har anlänt för dagen. Två nya. Två absolut kolsvarta killar i full Vägverket-mundering står i hallen och frågar "Kan vi få lite juice?", bara det helt märkligt. Sen hoppsa-stegar de upp för trappan och har nu fört en massa oväsen med en betongvisp rätt länge. Däremellan låter det som att de jagar varandra med häftpistol, och så fnissar de högt och okontrollerat hela tiden. De verkar ha jätteskoj. Jag är nervös. Hur mycket skada kan två personer göra med en betongvisp och en häftpistol?

Dagens filosofiska fundering

Jag har varit borta i fyra dagar, men hemma verkade det som om tiden stått stilla. Vällingflaskan från i måndags morse stod fortfarande kvar på golvet i sängkammaren (och jag tänker inte diska ur den, goddammit, vet ni hur härsken välling blir efter ett tag?) och dammtussarna var ungefär lika många fortfarande.
Däremot hade ganska många blommor dött väldigt snabbt och barnens naglar vuxit exceptionellt mycket. Tid är ett relativt begrepp uppenbarligen.

17 november 2008

Du vet att du är på väg från Sverige när ...


... rederiet bjuder på cigg.

Snart i Malmö


Vi tar en tur till Tyskland, Harry och jag. Med tåg, buss och färja. Vi är snart i Malmö tack och lov, för mina tågtricks börjar ta slut. Men Harry har hittills varit ett schysst resesällskap. Alla i salongen tycker kanske inte det eftersom han har övat falsettskrik sen Landskrona. Men i alla fall.

14 november 2008

Åsså SPRACK Zarathustra!


Jag är förtjust:


(Jajaja, sen kanske det inte är Örebro kommunala musikskola, utan en professionellt urusel orkester från Portsmouth, eller möjligen Alexander McCall-Smiths Really Terrible Orchestra, men jag skiter väl i det. Alla som tagit sig igenom en kommunal musikskolas terminsavslutning enbart med hjälp av stark moderskärlek och öronproppar vet att det låter precis så här.)

Badrum, dag 18

Så, i dag dök de upp igen. Ordningen – eller snarare oordningen – återställd.

13 november 2008

Badrum, dag 17: den stora tomheten

Efter ett par veckors intensivt oväsen, byggdamm och god fart framåt, blev det plötsligt alldeles tyst i går. Jag borde förstås ha anat oråd när den rödhårige ukrainaren lämnade tillbaka nyckeln i tisdags kväll, och i går dök de alltså inte ens upp. 
Och så kommer jag ihåg: så här är det alltid med hantverkare. De försvinner mitt i, antagligen för att börja riva ett annat badrum, antagligen tvärs över stan. Lika oförklarligt kommer de tillbaka. Men när, det vet man inte.
Så i dag sitter jag här med ett extremt inte-färdigt badrum och känner mig oförklarligt sviken, andrasorterad, oviktig. Lite rådvill; ska jag våga gå hemifrån? Och så kommer jag ihåg varifrån jag känner igen känslan: det är precis som när min hårfrisör plötsligt lämnar mig halvklippt, eller med folie i håret, eller under en torkhuv, för att börja klippa nån annan. Nån som han är lika gullig med som han nyss var med mig.

Samtidigt, mitt i Perestrojkan

Min exkollega Kina bor numera i Moskva och lever ett liv i sus och dus, samtidigt som hon tar pulsen på ryssarna på ett synnerligen nyktert vis. Och efter att ha följt hennes blogg med stigande skräck och förtjusning ett tag kan jag konstatera: om det hon skriver är sant så behöver vi inte oroa oss det minsta för Den Ryska Björnen längre. För i Moskva har alla fullt upp med att kombinera västligt välstånd med östlig ... egensinnighet. Med resultatet att alla är lite för rika och lite för fulla, lite för kriminella och alldeles för omdömeslösa.
Här är ett klipp från hennes blogg, som i sin tur är ett klipp från hennes mans Skypekonversation med en av sina anställda. Notera tiden:

09:09:01 XX XX skriver:
"Jonas sorry. im still drunk and continue to drink. i have no girlfriend any more. i can come to work, but im not in condition. sorry again."
09:12:52 XX XX skriver:
"im in skype as long as i can. if somE thing go wrong."

11 november 2008

Badrum, dag 15

De väsnas en del, hantverkarna.

Litegrann som mitt jobb, när jag tänker efter.

Håkan brukar träffa på en lite vinglig hemlös finsk Faktum-försäljare som står i ett gathörn och definitivt har stans bästa försäljningsslogan:
"Söp Faktum! Fiina pilder, massor av pokstäver!"

7 november 2008

Dagens rebel yell: Bojkotta självscanning!

I dessa tider av finansiell oro känns det märkligt tryggt att vara kund i ICA-banken. Konstigt, med tanke på att företaget, krass sett, inte ens kan hantera köttfärs. Men det lugnar mig att killen som telefonsupportar låter som Christer Björkman, och ordning-och-reda-generna hos mig gillar att jag kan kolla hoummus-recept och överföra pengar till mina konton på Cayman-öarna på samma hemsida (och sånt).
Men en sak irriterar mig med ICA, och det är deras jävla påhitt med självscanning. Eller snarare att de försöker inbilla mig att det är bättre för mig att självscanna. Nä, ICA, det är det inte, för jag har slutat självscanna och är en mycket nöjdare och mer tillfreds människa nu för tiden. Så det så. För nu slipper jag:
  • Få alla saker i fel ordning i kassen. Shampooflaskor och färska kryddor mår inte bra av att krossas av mjölkpaket och konserver nämligen. Nu kan jag packa som jag själv vill.
  • Försöka lista ut vilka grönsaker som är vilka vid gör-det-själv-vågen. Hur ser man egentligen skillnad på potatis? Eller på kålrot och rotselleri? Eller alla 70 tomatformer, eller vanlig gurka, spansk gurka och ekologisk gurka? Nu får tjejen i kassan lösa det.
  • Känna mig som en simpel tjuv när det blir avstämning och man råkar ha glömt att scanna in kiwi till styckpris (har hänt).
  • Alla dessa moment. Förut var det ställa i från sig vagnen, plocka varan, leta kod, leta kundvagn, kanske hitta kundvagn, scanna kod, och ställa ned vara i kasse utan att mosa kryddväxt. Nu stannar jag inte ens kundvagnen – att veckohandla är som en enda lång kameraåkning. Jag sparar eoner av tid.
  • Stå i de paradoxalt nog LÄNGRE självscanningsköerna. Folk är nämligen så frälsta av självscanningen att det är fler folk där, medan det oftast bara är nån pensionär med kundkorg i de vanliga kassorna. 
Så! Och inbilla mig inte att självscanningen sparar pengar och personal och ger billigare varor. Inte ens chans: det uppvägs med råge av att folk stjäl som korpar och försöker spela ovetande när de en gång på tio åker fast med oscannad oxfilé i kassen. 
SUCKER!!!

6 november 2008

Jag har skrivkramp

Så det får bli lite höstbilder i stället:
Flygtur i köket, inklusive snorig näsa och kryphål på knät.
Lövhög-lek på landet med Olivia, vårt ständiga extrabarn
Halloween: Emma (tror jag), Olivia och Liv
Harry tänker inte bli rockstjärna, meddelar han.
Två lika syskon
Kidsen utanför sitt stamhak, Farellis
Den dagliga sysselsättningen just nu: 
klättra upp på pall för att kunna riva ut maximalt antal böcker

4 november 2008

Sofia - azaleorna, 1 - 0


Varenda år är det likadant: jag köper azaleor, azaleorna blommar, azaleorna tappar alla blad, azaleorna dör. Liksom de flesta av (läs: alla) mina blommor alltid gör.
Men än är undrens tid inte förbi. Förra årets azaleor klippte jag ned, tog med till landet, vårdade ömt hela sommaren och hösten och se på fan: nu börjar de blomma igen. En arbetsseger!

Badrum, dag 8

Vi hade byggmöte i går och allt detaljplanerades. Nästa steg är att den fantastiske mohawk-ukrainaren kommer i morgon och börjar rörkröka och lägga golvvärme. Så jag trodde att det skulle bli en hantverkarfridag i dag. Men nyss joggade Neno in med en polare och ett par kofötter i högsta hugg. Jag höll på att mata Harry så jag hann knappt reagera förrän han kom nedrusande igen och berättade att de brutit upp hela golvet och var klara för dagen. 10 minuter, inte mer tog det. Han går på nåt, det är jag säker på. 

Teacher! Leave those kids alone!

Håkan rycker in ibland som läxläsare, men lyckas inte alltid pricka in rätt nivå. I går försökte han lösa ett problem i fyrans mattebok med hjälp av andragradsekvationer (kanske det heter). Både succé och insikt uteblev.
Håkan: "... och eftersom vi då vet att differensen mellan B och T ska vara 2, och B måste vara differensen plus sig själv plus 1, så kan man lista ut att B är 5, och alltså är T 7."
Ella: "Men pappa. Jag har ju redan räknat ut alldeles själv att det sitter 5 kajor i björken och 7 i tallen, så vi är ju klara."
Håkan: "Men jag tänkte att det kunde vara kul för dig att lära dig lite om hur man kan tänka med matte."
Ella: "Men jag tycker inte det är kul, så du kan sluta med det så går jag och kollar på Simon&Thomas i stället."