Min nya kompis David

Det här är David. Han vill bli kompis med mig på Facebook. Jag har funderat hela morgonen och nä, jag tror inte att jag känner David sen tidigare. Inte ens om jag föreställer mig att han var en liten lintottig mes med glasögon och tandställning i min klass på lågstadiet, och att han kanske fått linser sen dess och börjat gå på gym litegrann.

David och jag har inga gemensamma kompisar på Facebook, men han har en massa andra skojiga vänner som t ex Lulu Carter, Bingo Rimér och Mikael Brinkenstjärna. Och nu vill han att jag ska vara med i hans gäng också! Jag har inte acceptat honom ännu, men jag har tjuvkikat i hans fotoalbum och där hade han bara varianter av den här bilden. Verkar vara en djup och intressant person som kanske kan bli en fantastiskt vänskap. Det vet man ju aldrig, så här i förväg. 

Facebook. Vilken grej.

Gällstad hotspot

Harry och jag har stuckit iväg på en liten improv shoppingtrip till Kinna och Lager 157. Just nu hänger vi på Pizza Palace i Gällstad. Bra pizzabröd, bra akustik samt krypvänligt.

Vem ska man fråga?

Varje kväll när jag går släck-och-stängrundan i huset undrar jag: ska man ha förstutrappsbelysningen släckt eller tänd på natten?

Är den släckt så är det ingen som ser om en tjuv försöker ta sig in.

Och är den tänd ser tjuven mycket bättre när han ska dyrka upp låset.

Tänker jag.

Och kör varannan.

Finalement!

Shit, jag har inte bara läst Le Clézio, jag har till och med skrivit uppsats om honom. På franska. (Vad hände sen, kan man undra, nu kan jag knappt beställa öl.)

Första gången jag kan hänga med i diskussionerna. Kul för mig.

Dagens boktips

I dag köpte jag tre böcker på AdLibris (för övrigt den klart bästa, mest prisvärda och trevligaste boksajten). Jag tänker rekommendera dem redan nu trots att jag varken fått eller läst dem ännu:

1. The Given Day av Dennis Lehane. Eftersom jag brukar berömma mig själv med att tillhöra klicken som rekommenderade folk att läsa Lehane ungefär 12 år innan Stefan Holm började göra det, så har jag också längtat så att det har värkt i själen efter en ny bok. Nu är den här, nu är jag lycklig.
   
2. Dead until Dark av Charlaine Harris, som är den första av Southern Vampireböckerna om Sookie Stockhouse som tv-serien True Blood baserats på. En så rasande bra tv-serie, ett så jäkla bra theme (Bad things av Jace Everett, very much the lovechild of Johnny Cash och Chris Isaak) och en ruggigt snygg inledning som bland annat innehåller jätteledsamma hor-celluliter och en död räv som äts upp av maskar. Plus att Alexander Skarsgård är med som viking-vampyr, och han är inte ens snyggast. Boken kan ju inte vara lika bra, men jag tänker ta reda på det i alla fall.
   
3. Och så lite av ett wild card: Saker och ting barnbarnen borde veta av Eels, Mark Oliver Everett. Jan Gradvall har lite förgäves hypat hans musik och jag lyssnade en del för några år sedan för att jag trodde att det var inne, men raderade alltihop från min Itunes för att allt var så bottenlöst deprimerande. Nu när jag läser om boken fattar jag varför. Ungefär som Shakespeare: alla bara dör.

Nackdelen med Taquile. Och fördelen.

Förresten. Minns nu att man var tvungen att ta sig upp för över 500 inka-trappsteg för att komma till själva byn på Taquile. Det var jobbigt. Därför fick man tugga kokablad. Det var roligt.

Hisingen – inte världens favoritö i dag

Helt bisarr känsla, att skrota omkring i köket i tofflor och lyssna på Ekot och få sig till livs att Göteborg håller på att sjunka ekonomiskt. Det var då helvete att höst, lågkonjunktur och finanskris kommer på en gång. Kan få vilken optimist som helst att packa ihop och flytta till nåt varmt vänligt ställe som är frikopplat från världsekonomin. Som Taquile, den lilla peruanska ön i Titicacasjön vars hela ekonomi baserar sig på tillverkning och försäljning av stickade mössor (been there, done that, bought the mössa, för övrigt. Jättefina). Männen går omkring och stickar och lever enligt devisen "ama sua, ama llulla, ama qhilla". Fritt översatt: "Ljug inte, stjäl inte, lata dig inte". Med sån moral håller man banne mig finanskriser borta.

Clara! Det blir nybakat till tomatsoppan.

Kvällens clou

Tydligen är det vanligt att grannar ger varandra flak med dansk öl i den här stan. Grannar som dagskryssar, tokshoppar, släpar hem alltihop och sen traskar nästgårds och odlar sämja och gentjänster.

I allafall enligt mina tre kolleger Mona, Katrin och Jenny, som alla råkat ut för detta fenomen i olika ändar av stan. Jag surade lite när vi konstaterade det här vid en vinmiddag i förra veckan. Vad är det för skitområde jag hamnat i; hittills har ingen kvistat över med bärs till oss. Uselt, på det stora hela. Snorkiga Örgryte, liksom.

Men jag tar tillbaka allt. Nyss knackade grannen på. Inte med ett flak öl. Utan en hink med nyfångade, stora, kravliga krabbor. Fint det.

Hata Göteborg?

Om ni tror att Götet är skräp så vill jag bara påpeka: i dag är det 16 grader varmt och bara ett par minuter hemifrån står jag, just här, i detta nu och funderar på att ta årets sista dopp.

Tack för goda råd!

30+, du har naturligtvis rätt. Jag gillar din gerillastil. Hälla över bensin och tutta fyr på schabraket skulle förstås lösa det hela. Men när elden slocknat står jag kvar där med en uppblossad släktfejd. Och jag vet vad svärföräldrarnas nästa drag skulle bli. En ny, ännu fulare soffa. Eller ännu fler plastmattor. Eller dukar, dessa jävla dukar. Kanske en begagnad mangel eller två, eller något annat som Frälsningsarmén, Stadsmissionen och Emmaus ratat. De har resurser, mina svärföräldrar. De har haft lanthandel i 50 år, alla deras släktingar har dött och de har sprungit på auktioner i hela livet. Ingenting, jag upprepar, ingenting har någonsin slängts. Fatta: min svärmor har "Atomkraft – nej tack"-knappar uppsatta på hemvävda band i finrummet. Allt har sparats till son och barnbarn och det är mitt i denna missriktade generositet som jag och min minimalism befinner mig just nu.

Och Annatjata, klart att Blocket skulle kunna funka också. Men vem betalar för att åka genom en kohage och ut på en halvö i Vänern för att hämta världshistoriens fulaste möbel? Jag ska fila på en annons i alla fall... Detta måste lösas. Om jag bara får in mer än 250 kronor för den så ska jag nog kunna blidka de gamla handlarparet.

Någon som vill köpa Soffan från Helvetet?

I helgen blossade den upp igen: Yngve Ekström-fejden.

Det började med att jag för några år sedan köpte två Lamino-stolar. Dyra, visst. Men ett bra köp. Tyckte inte alla.

"Såna stolar har vi sett på auktion, de har gått för 200 kr", hävdade min svärmor. Jag förklarade att inte vilken skit som helst i böjträ och fejkfårskinn är en Laminostol. Den måste vara Swedese-märkt och Yngve Ekström-ritad, men fine, skulle de råka ramla över just en sån på auktion för 200 kr, köp på bara. 

Det dröjde inte länge förrän svärfar ringde, triumferande. Han hade ropat in en hel Yngve Ekström-soffgrupp, för bara 250 kronor gubevars, och ställt ut på landet åt oss.

Och med viss nyfikenhet åkte vi till landet helgen därpå. Och mycket riktigt stod där en Yngve Ekström-soffgrupp framför öppna spisen. Men. Inte från hans Lamino-period, om man säger så. Mer från hans 70-talslärarrums-period, om han nu hade en sån. I sanning den fulaste soffa jag nånsin sett:

Notera även den matchande lampan. Jag har aldrig drabbats av ett så oresonligt och symboliskt hat mot en möbel i hela mitt liv. Hur kunde någon tro att jag skulle vilja ha något sånt här, oavsett vem som tillverkat den?Jag kontaktade Auktionsverket, fick bekräftat att möbeln inte ens var värd de 250 kronorna, och så slängde vi alltihop på vårbrasan det året.

Men soffan lyckades svärfar rädda undan lågorna.

Och nästa gång vi kom ut, stod soffan inne i vardagsrummet igen.

Och jag bar ut den och bad svärfar köra hem den till sig.

"Men jag vilar ju på den", sa han, och bar in den igen.

Och så fortsatte det.

I somras, efter tre års tyst soffbärande, fick jag slutligen nog och släpade i affekt ut soffan i båthuset och lät svalorna skita på den i två månader efter att TYDLIGT sagt till mina svärföräldrar att den inte skulle innanför dörrarna igen, att vi inte behöver den, att vi har tre andra soffor i hus och gäststugor redan, förutom åtta sängar som man också kan vila på. Efter att jag förbannat dem, Håkan och Yngve Ekström, sa de att de skulle ta hand om den.

Vilket jag tolkade som att jag aldrig mer skulle få se den.

Men icke.

I fredags upptäckte jag att soffan ställts in i en av gäststugorna. Tvättad och iordninggjord. Nån har skrapat fågelbajs och tvättat dynor på soffan från helvetet, och nu är den tillbaka i mitt liv och jag vet inte vad jag ska göra. Just nu bara bryter jag ihop. Nästa steg blir ett av tre följande: död, skilsmässa, galenskap. Vad som helst, bara jag slipper se den igen.

Och två ordspråk

1. "Egen fis luktar bäst." Min svägerska som jag tror är upphovskvinnan, vann faktiskt en P4-tävling med detta lysande ordstäv.
2. "Pengar kommer nya!" Ska alltid sägas med utropstecken. Kommer från min pappa och är en fantastisk tröstfras och det allra bästa argumentet när man hittar något man bara måste köpa när man egentligen inte har råd.

Till Fredrik Lindström

Tre nya ord:

1. Matarg: Sån som man blir ungefär kvart i tolv om man arbetar och ungefär kl 17 om man är mammaledig. Då skäller man oöverlagt på annonssäljare om man arbetar och telefonförsäljare om man är mammaledig.
2. Hudsvält: Liten desperat känsla av att man behöver en kram för att överhuvudtaget kunna överleva.
3. Felfull: När man dricker lite för mycket en fredagkväll och bestämmer sig för att ta tag i saker som irriterat en och börjar ringa samtal man inte borde ha ringt. Typ till andra mammor som inte ställer upp och kör till dansen en endaste gång, svärmor eller killar man var ihop med på gymnasiet.

No one's gonna save you from the beast about to strike

Nej, skräcktimmen börjar inte vid midnatt. Åtminstone inte hemma hos oss – där inleds den kl 17:00. Då har jag och Harry just haft en skön timme med kaffekopp och byggklossar framför Top Model. Tjejerna har lekt på övervåningen. Lite lugnet före stormen, skulle man kunna säga. Men klockan fem ska det lagas mat. Det ska göras läxor. Allt detta med lite för lågt blodsocker och lite för hög irritationsnivå. I går stod jag och flippade pannkakor med dubbla stekpannor och gjorde blomkålssoppa från scratch, samtidigt som Harry ömsom stod och vinglade med mina jeans som enda stöd i livet, ömsom tuggade på gamla yoghurtkletiga skedar som han hittat i diskmaskinen. Ella satt och tragglade "I live in Michigan. I like cars. I live in Florida. I like spaceships" och Livan högläste om Thor Heyerdahl med full inlevelse. Samtidigt ringde ICA-banken för tredje gången och frågade efter Håkan. Jag fräste i telefonen. För jag hade nämligen blivit en varulvshäxa.

Sen när Håkan kom hem vid sjusnåret var alla mätta och glada och jag hade blivit människa igen.

Harry har hittat godisskåpet

No Mama instincts direkt ...

Sharon Stone bevisar ännu en gång att hon stod lååångt bak i kön när mammagenerna delades ut. I den pågående vårdnadstvisten om sonen Roan, har det precis framkommit att Sharon Stone föreslagit botoxinjektioner för att råda bot på pojkens fotsvett.

Hm. Kanske inte den lösning jag hade valt. Och inte pappan heller: han såg helt enkelt till att pojken hade strumpor i skorna och att fötterna tvättades då och då. Kan tillägga att det också är han som har vårdnaden för tillfället.

Kanske kanadensiskt konvenansbröllop?

Ted mailade tillbaka. Gift, tre barn, bor kvar i samma område. Plötsligt minns jag en överenskommelse från 1990: att våra framtida respektive barn skulle gifta sig med varann (detta bestämdes eftersom vi var hiskeligt förtjusta i varann men jag hade kille då. Gud så lamt.).

Sån tur att det nu visar sig att han har två pojkar i samma ålder som Ella och Liv. Jag tänker att jag skickar dem till Toronto som utbytesstudenter så småningom. Kan nog bli bra. Ska styra upp det.

Akademikerbarns version av gosedjur

Mina barn skaffar sig gärna och tidigt snutteböcker. Ella släpade under ett års tid med sig Daniel Golemans Känslans intelligens och arbetet i pocketupplaga till dagis varje dag. Lite udda, tyckte fröknarna. Harry har valt Ljung/Ohlanders storsäljare Allmän grammatik som han sitter snällt och bläddrar i. Den var bra, minns jag.

Smart förvaring

Vi är på Ikea. Harry åker kundvagn. Folk skrattar och pekar. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför.

Pocketstop

Kanske är det bara avundsjuka och skadeglädje om vartannat, men det känns ibland lite bra när Camilla Läckberg och som nu, Liza Marklund, får dålig kritik. Ingen ska få skriva skit gång på gång utan att det ifrågasätts bara för att det var ok i början. Men de där två rider på nån slags personkult som det är Knutby-varning på och ibland vill jag bara gå in på Pocketshop och skrika till folk därinne "NEJ, köp den inte, köp nåt med tuggmotstånd i stället, nåt som författaren inte kräkt ur sig under en avdragsgill chartervecka med laptop! Vägra böcker med varannat kapitel i kursiv stil, vägra böcker med nån krystad jävla cliffhanger i slutet så att ni ska köpa nästa också, vägra lövtunna intriger!"

Personligen ska jag inte läsa Liza Marklunds senaste. Läckberg anser jag vara skyldig mig pengar för den tid jag slösat på att läsa hennes böcker och i dag ska jag skicka en timdebiteringsfaktura till henne, ja jävlar det ska jag.

Släng! Köp nytt!

Det är verkligen stor humor att nån som säljer pashminasjalar har autokommenterat mitt "det-har-kommit-bajs-på-min-sjal"-inlägg. 

Å så backar vi ett halvt liv

Det regnar och jag googlar gamla åttiotalsbekanta från tiden i USA och Kanada, och vips ramlar jag över Teddy som jag, Vicky, Cilla och Helena träffade på tågluffen 1989 och som jag och Vicky bodde hos liiiite för länge i Toronto året därpå. Kunde inte låta bli att skicka ett mail. Han har egen advokatbyrå, sponsrar lokala hockeylag och verkar äga några halvsjaviga nöjesfält. Ser dock ut att ha blivit ganska rund och ganska gråhårig sen vi sågs senast, då livet mest gick ut på att dricka så mycket Labatt Blue som möjligt och hitta Queen Street Wests billigaste men mest pålitliga tatuerare. Nu ska vi se om han svarar.

Paradigmskifte, tametusan!

Just det, kycklingfärs var det ju. Posten levererade en kylväska med 1,5 kg färs för ett tag sen och mitt uppdrag var alltså att tillaga denna mat och sen hylla produkten oförblommerat om jag så ville, samt utvärdera hela klabbet på Buzzadors hemsida.

Samma dag fick jag förresten 20 paket gröt och de tänker jag inte skriva om alls eftersom Harry tydligt signalerade att han inte gillade den sorten, men kycklingfärs. Så jäkla gott. Vi gjorde först tacos och köttfärssås och i helgen några ruggigt goda kycklingburgare med dragon och fransk senap i smeten och med en mango/currydressing till. Och så riktiga MAX-hamburgerbröd. Och vin. Nu är det bye bye nötfärs.

Slogan from hell

Hornbach – hur tänkte dom? "Det finns alltid nåt att göra". Nähä?!

Kanske dags att ha 112 på kortnummer

Ibland är vi bara sekunder, centimeter, andetag från att bli en skräckrubrik i Aftonbladet. Som när Harry välter hela undervagnen i diskmaskinen över sig och jag lyckas fånga den precis innan den landar i hans ansikte. Eller när han hittar en pingisboll under soffan (en pingisboll! Här har inte spelats pingis sen min 35-årsfest) och stoppar den i munnen. Eller när jag tycker att han ser lite lurig ut och plockar ut ett kaffefat från barnens dockservis ur munnen på honom. Och som när han lyckas bända loss doftblocket från toastolen och försöker äta upp det. Eller när han fastnar med fingrarna i brevinkastet samtidigt som han lyckas putta upp dörren. För att minuten senare tappa balansen bakåt och missa stengolvet i hallen med en centimeter.

Jag räddar livet på honom varje dag och han vet inte ens om det. Hoppas att det går över snart, och om inte, så hoppas jag att han gifter sig  med en kvinna som hela tiden är beredd på det värsta, och om inte så ska jag läsa upp det här blogginlägget i mitt bröllopstal. Om jag lever så länge.

Dagens utflykt: Kviberg

Ella klättrar på söndagarna, så då passar vi på att fynda på invandrarmarknaderna i närheten. På Kviberg kan man köpa allt från stulna barnvagnar till rostad majs. För vår del blev det nybakade libabröd. Favorit!

Klockan är bara halv elva

men redan har dagen bjudit på nya insikter och nya frågor för några i familjen:

Saker Liv undrar: varför blir man sjuk lagom till helgen, och frisk lagom till måndag?

Saker Liv har insett: Det är dumt att börja dagen med ett stort glas juice om man just haft 40 graders feber och inte käkat på ett dygn.

Saker jag undrar: Varför ska Natacha Peyre byta både för- och efternamn? Och är Stephanie Harvey bättre eller sämre?

Saker jag insett: Allting blir bara bättre. Först var det Lost som kändes som en oslagbart bra tv-serie, sen Prison Break, sen Heroes. Nu True Blood. All potential i världen.

2-1 till mig

Det pågår ett krig hemma hos oss. På ena sidan Harry, som ända sedan vi kom hem från landet i somras har tillbringat hela dagarna med att försöka ta sig upp för trappan. På andra sidan jag, helt inställd på att stoppa honom.

Det är dock inte helt lätt att sätta grind för en rundad trappa som mäter nästan 2,5 meter runt om. Men till slut kom jag på den briljanta lösningen att sy ihop två trädgårdsstolsdynor och fästa i krokar i väggen (de var dessutom på rea på ICA Maxi, så i stället för att betala över 1000 spänn för en måttbeställd madrass, betalade jag bara 79 kr).

Det tog ganska exakt två månader av hård träning och tillväxt för Harry att nå andra trappsteget och dra sig upp längs med dynan för att sen spurta vidare uppåt (för naturligtvis har han under den här tiden lärt sig att klättra i trappor, fråga mig inte hur).

Min moteld i dag blev att såga till en masonitskiva och sätta den innanför dynorna. Och eftersom jag är en djävulsk morsa gjorde jag det när Harry sov. Så när han glatt kröp fram för att klättra lite, var det tvärstopp. Dynan går inte att böja längre. Så nu står han och vrålar av ilska nedanför trappen. Jag undrar vad hans nästa drag blir.

Shop&vin-party borde det heta

Var på Me&I-party i går. Konsekvenser av det: brun plysch för 710 kr och en lättare baksmälla. Jag är förvånansvärt nöjd.

Årets farligaste trafikhelg

Jaha, då var det bokmässa igen. För oss som bor ett stenkast från mässan betyder det framför allt en sak: Ställ bilen hemma. Och kolla så att plingklockan på cykeln funkar. För nu kommer Sveriges alla bibliotekarier och kulturtanter till evenemangs-Göteborg, kompletta med fotriktiga skor, Gudrun Sjödén-kläder, papegojörhängen och tygkassar. Och inte har de den minsta koll på trafiken utan kliver rätt ut i vägen med näsan i senaste Maj-Gull Axelsson-boken. Accidents about to happen.

Och i morgon kväll kommer kaos och undantagstillstånd att råda runt Korsvägen, för förutom Bokmässan är det Håkan Hellström på Liseberg, Nanne Grönwall på Rondo och Solsting och Snedsprång på Lisebergsteatern. Och alla uttråkade äkta män och pappor kommer väl att sitta och råsupa på Incontro och Heaven och ragla ut i körbanan de också. Nä, vi håller oss hemma.  

Butter

Två själar, samma tanke – eller ja, snarare brist på: I går när jag pratade med min kompis Lotta och stämde av läget var hon irriterad för att hon just varit och handlat för 700 spänn och glömt bordsmargarin. Själv hade jag just också varit och handlat för 700 spänn. Och glömt bordsmargarin.

Rapport från en skurhink

Å bliss, vår städerska Maria har varit här i dag. I grevens tid. Hela kåken höll på att växa igen. Jag ägnade fem timmar åt att för-städa så att hon över huvud taget skulle kunna komma åt med dammsugaren. När hon gick sa hon: "Här var väldigt dammigt den här gången. Det är nog bäst att jag kommer tillbaka snart." Så illa var det.

Ja, hade jag råd skulle hon få vara här jämt. Hon är den bästa städerska vi haft, förutom möjligen Andrei, en rysk kille som städade åt oss i Stockholm och som till och med dammtorkade mellan alla knappar på alla fjärrkontroller och sen lade dem i storleksordning. Jag minns att jag började lipa när jag upptäckte det, jag går verkligen igång på sånt. Andrei också tydligen. Han slutade städa (hans förmedlare ringde en dag och sa: "Andrei got vork in faktori. Many vimen sad in Stockholm now"), men sa upp sig från sitt riktiga jobb och började städa igen. Jag träffade honom aldrig (han hade egen nyckel vilket känns lite otäckt nu när jag tänker efter) men en väninna som han också städade hos sa att han brukade dyka upp i skinnbrallor och att han en gång hade vägrat städa hemma hos henne om han inte fick tvätta fönstren först. Vilken yrkesman.

8,4 kg kärlek

Tog ett svep igenom barnpsykologilitteraturen i hyllan för att uppdatera mig lite på vad Harry är i för fas just nu. Varför han äter på mina fötter och skriker Top Model-skrik av lycka så fort jag går runt hörnet och dyker upp igen.

Nu vet jag: Förälskelsefasen kallas det. Han är galen i sin morsa helt enkelt, vilket fullkomligt välter mig.

Men han behöver slipa lite på sina kärleksförklaringar kan jag tycka. Kommer inte att funka på klubbarna sen när han blir större.

Och inte torkade han av fötterna heller

Usch, åttaåringar ställer så svåra frågor. Häromdagen råkade Liv få syn på 11 september-krascharna på tv (på bästa Bolibompatid) och blev jätteledsen. Hela kvällen sen gick hon och tänkte på det och hade klump i magen för att hon inte kunde förstå varför någon kunde göra en sån sak.

"Förstår dom inte att folk och saker går sönder om man kör in i dom med ett flygplan?", grät hon. 

Jag gav mig på det snåriga uppdraget att förklara Ondska – inte helt lätt när de ondaste hon tidigare träffat på är Voldemort och Cruella de Vil. Men jag tror hon fattade. På nåt vis lyckades jag få med Hitler i resonemanget också, och förklarade att han på sin tid bestämde sig för att äga hela världen och därför tågade in i olika länder, plundrade och tog över med våld. Då torkade Liv tårarna och såg riktigt uppbragd ut.

"Gjorde han!? Utan att fråga först?"

Dags för lite multitasking

Lugn. Det är en elektrisk tyst gräsklippare.

Fredagsöl på Laboratoriegatan

Och vad var det du jobbade med, sa du?

Lunchen (jag leverpastejmacka, Harry nåt mos) blev helt fantastisk, tack vare P3. Som jag skrattade. Trodde ni att OS var VM i bortförklaringar, så har ni fel: Ebba von Sydow spelade nämligen ut hela bortförklaringsregistret när hon nyss fick S-T-O-R-S-P-Ö av två doktorander från Karolinska i P3 Populärs popquiz. Ämnet var inte oväntat populärkultur. Lite av en hemmaplan för von Sydows finest, skulle man kunna tro. Men icke. Ebba skrapade endast ihop några ynka poäng och förklarade det med bland annat följande:

"Jag är bättre på intelligentare frågetävlingar"

och

"Jag trodde att ni skulle spela bra musik".

Så jävla roligt. Nu ska jag läsa fortsättningen på Ebbas egen blogg. 

Familjens projektledare tar tjänstledigt

Om ett par timmar lämnar jag hus, hem och barn av varierande storlekar och åker till Stockholm. Coldplaykonsert. Hade jag inte redan slutat amma hade jag gjort det enkom för detta. Nu är åtminstone det avklarat, men den projektöverlämning som jag har haft med Håkan nu på morgonen gick ändå inte av för hackor.

Tänk er köksön 07:10. Tänk er tre grusögda ickeutsövda personer som slevar filmjölk på ena sidan och så jag på andra sidan, som en överste i morgonrock och bedhead-tuppkam. Detta var vad som haglade över en lite hukande Håkan, i urval:

... tåget går 14:02, Liv är på fritids till 14:45 och går sen hem med Ella som har egen nyckel, bra om du är hemma ungefär då. Gårdsfesten på skolan börjar 18, se till att ungarna inte köper på sig nån skit men ge dem pengar så de kan köpa lotter och korv, kolla också efter Fischer Price-leksaker till Harry, sen kan ni käka mackor på kvällen, Ella måste göra sin engelskaläxa även om det blir sent och gå igenom läsläxan med Liv en extra gång. Styr upp vem som hämtar och lämnar på dansen, skicka med fikapengar, fundera över vad vi ska käka på fredagsölen och handla hem det, ställ öl på kylning, kolla när Ellas klättring är, ta med bilbarnstolen i lastbilen och all kartongåtervinning, betala tennisräkningen också, den är försenad och så måste vi köpa en present till till Andreas kalas.

Reflektion 1: Fan, det börjar bli så satans ojämställt här hemma. Jag sitter på all kunskap och styr upp varenda detalj. Jag måste delegera – men hur gör man det när ens karl jobbar jämt?

Reflektion 2: Shit vad JAG gör mycket i vanliga fall.

Reflektion 3: Varför bryr jag mig? Är det bara för att få säga "Jag sa ju till dig att..." när jag kommer hem om nåt är missat?

Vad Grand Danois egentligen betyder

Vi var på Legoland i helgen. Vansinnigt trevlig rödvinsindränkt hotellweekend med goda vänner, och två trevliga dagar på Legoland, som jag gillar väldigt mycket för att alla barn som är där är så små.

Vad som dock tar plats är alla dessa gigantiska danska barnvagnar och deras egendomliga parkeringsbromsar. Här har man gått och trott att alla vill ha små nätta multifunktionella trehjulingar. Men inte danskarna. Nä. Extra höga och breda fula liggvagnar som används för att köra runt både små och stora barn – i vissa fall treåringar i sele som satt upp bland täcken och kuddar och syskon och allsköns bråte.

Men efter ett tag förstod jag. För i korgen inunder fanns det gott om plats för kylväskor. Och øl. De är fina, danskarna.

Peace

Tydligen finns jag i lego

Supernanny, nu med busskörkort

I går övningsåkte Ella och hennes två kompisar Ella och Nellie buss till sin keramikkurs. Jag hängde med i bakgrunden, redo att rycka in om de skulle glömma gå av eller så. Dessvärre fick jag styra upp saker och ting redan när vi klev på bussen, eftersom ungarna glömt sina busskort.

"Det går väl bra ändå, för den här gången?" frågade jag busschauffören, som spände blicken i mig och sa:

"Nej, det tycker inte jag är pedagogiskt riktigt. Vad ger det för signaler? Det bästa är att du stämplar på ditt kort och drar av det på deras veckopeng."

I dag tid hos tandläkaren. I morgon hos plastikkirurgen.

I dag hände det. Jag var hos tandläkaren och såg lite fram emot det eftersom senast jag var där var samma dag som Harry föddes. Tänkte mig en liten konversation med tandsköterskan i stil med "Ja just det ja, du var ju så gravid senast du var här, vad blev det?" och att jag skulle svara "Tänk, han föddes några timmar efter att jag varit här, som det kan bli" och så skulle hon säga "Jösses, samma dag, gick det så snabbt?" och så skulle jag säga "Ja, det tog bara en och en halv timma på BB, men det är ändå långsamt för mig för Liv föddes på golvet på Danderyd, det tog bara en kvart". Nåt vill man ju vara duktig på.

I stället säger sköterskan när hon kommer ut i väntrummet där jag står (varför vet jag inte) och läser en tidning:

"Nämen här står du och är tjock och gravid ... ja, inte tjocktjock alltså, utan gravidtjock!"

Alltså. Jag kan ta det. Men stackars tandsköterskan. Som hon skämdes. Sen gjorde hon det hela ännu värre genom att försöka släta över det. Det blev inte bra. Jag har under eftermiddagen allvarligt funderat på att byta tandläkare bara för att hon ska slippa se mig igen.

En dag i Teletubby-land

Redan på BB fick vi en reklam-dvd med Teletubbies, de fyra vansinniga dockorna som fullkomligt hypnotiserade Ella&Liv när de var små. Obehagligt fenomen det där. Men fascinerande. Jag kände ändå en viss befrielse när de växte ifrån det hela.

Men. Precis nyss behövde jag verkligen verkligen jobba ostört vid datorn (beställa tågbiljetter på SJ kräver full uppmärksamhet och koncentration och då går det inte att jaga barn som håller på att äta upp mascara och dammtussar). Så jag föll till föga och satte i BB-dvd:n. Så här gick det:

Redan vid det maniska bebisskrattet rusade Harry fram och försökte klättra upp och nå. När Teletubbisarna gjorde entré satte han sig bekvämt tillrätta och har suttit där sen dess. Nu håller den lila homosexuella teletubbisen på att stoppa ned en sparkcykel i sin handväska och Harry tjuter av glädje. Jag vet faktiskt inte om detta är bra eller dåligt. 

Ordnung! Nu på webben

Ordning&Redas sexfiliga familjekalender har länge varit en av förutsättningarna för att vår familj ska fungera över huvud taget (jag hade dessutom en likadan på jobbet för mina olika projekt. Lite symptomatiskt, ganska sorgligt men extremt funktionellt). 

Men problemet är ju att familjekalendern varken är bärbar eller åtkomlig överalltifrån. Tur då att det finns på nätet. Jag är såld och familjen är räddad: www.netfamily.se. Och PS Emma! Den funkar på projekt också!

Det är handtvätt på pashmina, uppenbarligen

Note to self: glöm inte att ta av sjal INNAN blöjbyte.

The greatest things since sliced bread

Måhända är tanken att man ska ägna sin tid åt att på ett existensiellt plan fundera över meningen med livet. Men jag jagar hellre de små tingen som förbättrar min vardag. Här är listan:

1. Stryksystemet: Vi är inne på vårt andra monster till strykanläggning. Det senaste har ett ångtryck som antagligen kan fräta bort målarfärg och lösa upp genomsnittliga bihåleinflammationer, men framför allt: det går som hejsan när man stryker.
2. Pizzaslicern: Vi snittar på en pizzamiddag i veckan året om. Enough said.
3. Min iPod Touch. I går stod jag vid köksön och lagade mat. Samtidigt kollade jag på Dexter S0301 (Jimmy Smits är med. Jimmy Smits är med!!!!), tog fram avståndet mellan Smygehuk och Karesuando, letade upp recept på tillbehör till merguez och kollade vädret i Billund till helgen (17 grader och sol på Legoland). Multitasking anyone?
4. Harrys blöjsoptunna. Vi fick den gratis i ett startpaket från Babyproffsen. Påsarna man har i kostar hutlösa 250 kr för tre rullar, men det är det värt. Sannerligen.
5. Nappflaskor med avskruvbar botten. Alla som försökt få rent en vanlig nappflaska med sur slatt av halvt intorkad fullkornsvälling vet att uppskatta denna hel makalösa produktutveckling. 

Olrog hade rätt

Det är SÅ roligt att vara en Buzzador. Den här veckan ska jag prova kycklingfärs och konserverad gröt (det är sant). Redan nu på förhand känner jag instinktivt att det första är skitbra, det andra kanske inte lika mittiprick som produkt, men vem vet? Hittills har jag testat ett Cititravel Mastercard och som tack för det fått en resa till Barcelona eller London, samt provat en rätt så meningslös annonstjänst som jag visserligen knappt förstod mig på. Och nu då: mat hemskickad gratis till dörren ... Toppen.
Dessutom är jag grymt imponerad av de som kommit på Buzzador. De sitter på Sveriges största testpanel som de vet allt om och som de kan välja och vraka i beroende på vad kunden vill ha reda på. De behöver aldrig muta hysteriskt för att få ihop motvilligt folk till fokusgrupper, eller anställa miffon som ringer och stör vanligt hederligt folk mittimaten med mongofrågor. Och vi som testar, vi snackar. Skvallerbyttor och informationsjunkies på jakt efter samtalsämnen – världens bästa marknadsförare.

(Om du vill ansöka om att bli medlem och också prova kycklingfärs (typ), ange att det är jag som har tipsat, Sofia2003. För då får jag poäng - inte för att jag riktigt vet vad jag ska med dem till, men det är ju kul att få saker, som sagt).

Hm. I dag blir det nog linser

Fick mig tillskickat ytterligare ett par lika-som-bär-bilder.

Jösses. The Proclaimers-brorsorna måste ha blivit grymt mobbade i skolan. 

Och på samma tema: vem är vem?

1. Leif Johansson, AB Volvo

2. Sofia Eriksson i nya glasögon

3. Robert här, Boxer

Underhållningsvärdet i en schysst utklädningslåda

Hemma hos oss slutar det nästan alltid på samma sätt när det has fest. Ungarna röjer i utklädningslådan - en av våra bästa saker. Den har fyllts på i hela mitt liv. Man ska aldrig slänga gamla glasögon. Eller hattar. Och aldrig missa ett tillfälle att sno en peruk.

Liv 2003, i en av sina åtta tiaror (från HM. Kan man aldrig ha för många av.)

Nån i Scream-mask med live-blodflöde.

Kusin Olle som vadderad Teenage Mutant Ninja Turtle (stass från BR)

... och som prinsessa 1 minut senare. (Kläder från Indiska och Ikea)

Ella och Ella (tror jag) som hårdrocksängel och Pippi-tant (Uggla-peruk snodd på schlagerfest på Lidingö 2002, Pippi-peruk från Astrid Lindgrens värld, fjäderboa från New York)

Olle som bebis, som mycket liten Slash (hatten tillhörde gammelmorfar Patriks högtidsdräkt)

Para ihop rätt bild med rätt beskrivning!

1. Plockihop-docka

2. Plockihop-monster

3. Plockihop-politiker

4. Plockihop-band

Samtidigt, i Natachas "lossas land"

Summan av alla laster är konstanta. Eftersom jag inte druckit så mycket sprit på sistone har jag som kompensation blivit helt besatt av Natacha Peyres blogg. (Jag minns inte så här på rak arm vad det egentligen är hon är känd för ... var hon ihop med Bingo Rimér? Eller är han hennes pappa?) Nåväl, bloggen var lite mesig ett tag, mest kackigt stavad, med bilder på Natachas shoppingfynd och dagliga kläder, men på senare tid har det varit idel höjdpunkter med uttagna bröstimplantat och subtila gliringar åt Blondinbella. Just nu känns det som att vad som helst kan hända; Natacha har dragit till LA, oklart varför, skaffat en kampfisk och inrett akvariet i rosa. Snart ska hon börja med poledancing (srippa sig fit, kallar hon det). Jag kommer på mig själv med att flera gånger om dagen undra över vad hon gör och framför allt varför, hur det ser ut i hennes verklighet som är så långt ifrån min. Ett "lossas land", för att använda hennes egna ord.

You can dress them up but you can't take them out

Här försöker man få till lite skick och fason i hushållet med en generell pruttregel: pruttning sker på toa, alternativt om man är själv i nåt rum. Men vad hjälper det när Livan stormar som en enmans-elefanthjord genom huset på väg mot toan, alltmedan hon ropar: "Ur vägen! Jag har enorma gaser!" och sen lägger av en fyra, fem ljudliga trumpetstötar som hörs från källare till vind. Jag vet inte.

"Och på nedersta hyllan får en normalstor bebis precis plats. "

Harrys första media appearance. När min kollega Kristian såg bilden mejlade han att Harry såg ut som en vinnare, vilket jag tog som en komplimang, men sen såg jag bilden själv. Hur stora huvuden har bebisar egentligen? Han ser ju förstorad och inklippt ut.

Dagens stass

Hur sött är inte detta? Plysch. Overall. Ränder. Sjögrönt. Harry. Mina fem bästa.

(Från Nanoou, inhandlat på Fresh Milks rea)

Fett fett

Jennifer Aniston barnmatsburk-bantar. Bra idé, eftersom de mest verkar innehålla vatten. De tar mirakulösa tio sekunder att värma i micro och smakar blask, läkaren Åsa Larsson hävdar att en bebis behöver få i sig 18 burkar om dagen för att täcka dagsbehovet av fett, och fler och fler av mina mammakompisar får rekommendationen att splurta i en rejäl klick flytande smör.

Jag gör egen mat nu, jag som förr var burkmatens främsta förespråkare. Rökt skinka, kokta rotsaker och massor av smör, och så ned med allt i min hånade Tvins Magic Bullet-mixer (som tametusan är mitt bästa köp nånsin). Eller fiskbullar med potatis och ärter. Och smör. Eller kyckling, tomat och couscous. Och smör. Av bara farten gör jag eget grötpulver av havregryn. Snart ska jag skaffa huckle och blommigt förkläde och börja odla saker också. Kanske ha höns. Låt mig bara få hålla på med den här mammaledigheten ett tag så kanske jag börjar sätta degar, såna som jäser över natten också, och göra egen saft. Allt kan hända. 

Gösta Linderholm kan komma hem till oss

Harry rullade just iväg en boll som nu har rullat runt på golvet i nästan en halvminut, på jakt efter lägsta punkten i denna skål till övervåning. Jaha, så huset är byggt på gammal sjöbotten säger ni. Tjena.

Borde kanske lägga den här energin på ett jobb i stället.

Jag har två bra "jag har en plan"-planer som får Håkan att rysa. Så där så att han ber mig sänka rösten när jag funderar lite högt på dem, så att folk inte ska tro att jag tänker genomföra dem.

Den första är uppfinna-ett-pappersbarn-planen. När vi var på Familjerättsbyrån och reggade föräldraskapet så iddes inte tanterna där att ens titta i barnvagnen – vi kunde lika gärna haft en kåldocka eller ett vedträ med oss. Papper verkar vara viktigare än bebisar ibland. Det fick mig att börja fundera på om man helt sonika skulle kunna vägra MVC, hävda att man fött barn hemma, hyra in en unge från en annan stadsdel när man måste gå på BVC-kontroller och fixa och trixa så att man till slut har giltliga pass och papper, men ingen bebis som hör till.

"Vad ska du med det till?", undrade Håkan (pragmatiker är trista människor på det stora hela, men ok, det är en berättigad fråga). 

En mer omoralisk och slipad person än jag skulle förstås sälja kittet till nån papperslös flykting. Själv tänker jag mer att det skulle vara spännande att se om det går, och kanske använda det i en framtida roman.

Men så hörde jag på radion att idén redan är snodd, testad och använd: tydligen förekommer det att folk cashar in barnbidrag och sånt med barn som de glatt hittat på. 

I vilket fall: Familjerättsbyrån. Vilka lallare. Så noga med underskrifter, konceptionsdatum och bevittnat hit och dit, men fullständigt ointresserade av huruvida det finns ett barn eller inte. Det hade varit vansinnigt skoj att komma dit med en asiatiskt bebis också och lite stonefaced hävda att vi två blåögda är föräldrar. Se hur långt man kan driva det.

Vår bebis? Vår bebis.

Finnes: 8-månaders rumsrent Stones-fan

När Harry ska skita så kryper han in i badrummet och ställer sig. Omtänksamt.

Wake up and smell the skunk

Dagens tre luktsensationer:

1. Medelhavssalta badkläder som packades ned blöta och fått ligga och gona till sig i Sterlingförsenat bagage

2. Håkans jättemånga St Albray-ostar (det var offre spéciale och prix choc och allt möjligt)

3. Diskmaskin som inte diskats på en vecka (mitt fel, tror jag)

Egentligen luktar alla tre likadant.

"Sammanhanget, Sofia! Sammanhanget!"

Niklas! Jag tycker att slipsbilden är jättefin och inget att vara harmsen över. Men om någon till äventyrs fått en bild av Niklas som en tossig partyprisse så vill jag förtydliga: så vitt jag vet ÄR han det, men han är också en överdängare på låttexter, intron och musik över huvudtaget, en ansvarstagande trebarnspappa, en riktigt schysst kollega OCH nyligen för 118:nde gången nominerad till Stora Publishingpriset. Dubbelt till och med, så risken är väl stor att slipsen åker upp i pannan igen den 16 oktober...

Badpojkarna

Vi köpte spf-dräkt redan för 10 år sen, till Ella när vi flygluffade med henne i australien. Nu testar Harry den på rivieran. Möjligen att pappan skulle behöva en också...

Mot Medelhavet!

När man har sommarstuga åker man inte på semester utomlands så mycket. Det är en jävla Luther-grej om ni frågar mig. Man får liksom inte. För man ska nyttja sommarstället, sitta där come rain, come shine och njuta av den svenska sommaren. Egentligen, för vår del, handlar det om att dämpa det dåliga samvetet för att vi helt försummar stället 46 veckor om året. Och så blir det inga utlandsresor. 

Men nu får det vara nog. I morgon åker vi till Frankrike, allihop, kors i taket, Håkan också. Nu gör vi som vanliga egenföretagare och mammalediga Sverige över gör, dvs utnyttjar det faktum att vi själva bestämmer över vår tid och kan ta semester när vi vill. Ungarna har fått ledigt från skolan. Här ska åkas utomlands. A bientôt!

Bye bye boobies

Det har varit en sann och helt igenom genuin glädje att vara storbystad. Tack kroppen för ett år med behåar i 70DD och bikiniöverdelar i 38E. Ett redigt décolletage helt enkelt. När resten av kroppen sett ut som barbamamma (gravid), Leif GW Persson (nyförlöst) och ojäst lussekatt (just nu) så har det ändå känts fint att ha en cleavage som inte skämts för sig. Även om det mest varit Harry som glatt sig åt det hela. 

Men nu verkar det vara över, och från badrumsspegeln kan jag rapportera att jag INTE tillhör de kvinnor som mirakulöst får större bröst av att amma.

Högst på önskelistan: en egen kisspaus

När komikerns Björn Gustavsson hade det som stressigast i våras så beskrev han det med att han "kissade hårt" för att hinna. Alla skrattade och tyckte-synd-om.

Björn. Jag går knappt på toa längre över huvud taget. Hinner jag kissa två gånger om dagen är det en fröjd. Kissa hårt har jag gjort i 10 års tid. Och vänta, det kommer mera: inte bara har jag kissat hårt, jag har multitaskat medan jag kissat. Skurat ur handfatet, hängt upp handdukar och plockat upp tomma toarullar. Allt detta i Usain Bolt-fart.

Men lik förbannat har nån unge hunnit ramla med bakhuvudet före i ekparketten under tiden. 

OS hos oss

Notera det lilla klättriga barnet i svensk tre kronor-body nere i vänstra hörnet.

TK, the next generation

Ada och Harry läser Sveriges bästa motorkundtidning.