Ut med det gamla, in med det nya

Årets näst sista dag och det märks att folk vill komma till avslut. Nyss dånade ett äldre par in här och köpte en av våra Laminosar för 8500. De struntade i att pruta för nu skulle de hem och möblera om i vardagsrummet inför nyårsfesten. Shop, shop å så var de borta.

Och i samma veva kom gardintanten förbi med mina fyra gardinlängder som hon suttit och handsytt för Veteranpoolens slavlön i två månaders tid. Hon såg väldigt glad ut över att bli av med dem och sa att hon som nyårslöfte tänker lova att aldrig sy i linnetyg igen.

Själv får jag ge mig ut i snön och köpa gardinstänger. Och hämta ut ett paket från Forever21 med ny nyårsklänning i. Och hoppas att den passar. In med den gamla i den nya, haha.

På Avalon

Katrin tycker att jag aldrig har med partajbilder. Så nu har hon plåtat mig på Avalon. Just nu bloggar jag från toa och snart ska jag beställa ett par dagens till.

Hmm

Behövs det solskyddsfaktor idag månne?

Lovely!

Har sovit 3 timmar i natt, ett barn har kräkts, det blåser som satan och stugan har inget torkskåp. Men det hår är underbart.

"Björn! Diska, annars!"

En helt annan sak: Visst är skidskytte precis som Dallas numera? Alla är släkt eller har barn med varandra. Och om skidskyttedamerna inte är ihop med skidskytteherrarna, så har de ihop det med någon av längdskidåkarna. Och ibland är tyskar ihop med norrmän. Världscupen måste vara som en stor jäkla ormgrop. Får de ligga med varandra före sprinten? Hurdana är efterfesterna? Finns det några skandaler? Och tänk vad farligt att vara otrogen mot eller göra slut med nån som är skitsnabb på skidor och jättebra på att skjuta prick. Jag vill ha en SVT-såpa om skidskytte-cirkusen! Och i dag fick jag klart för mig vilka som ska vara huvudpersonerna: den till synes träige Björn Ferry som inte tvekar att beskylla folk för att fuska eller fula, spottar ur sig rubriker i varje intervju, har ett skitcoolt namn, har börjat åka bra och faktiskt ser bra ut också på ett fruset-snor-vis OCH, som om inte det vore nog, är gift med Armbryterskan från Ensamheten, Heidi Andersson. OCH designar hennes armbrytarbord.

Hemma hos-reportage! Hemma-hos-reportage! Det är så mycket jag vill veta!

Lugnt i badrummet igen

Balkan-Tony Soprano kom förbi i går kväll och la en av sina stora håriga massmördarlabbar på min axel och sa "Allt är ok, Sofia, vi fixar det här, Sofia, klart att du ska vara nöjd, Sofia, det kanske tar tre dagar extra, Sofia, men vi gör detta som du vill ha det, Sofia". Jag insåg två saker:

1. Att Balkan-Tony antagligen jobbat som telefonförsäljare i ett tidigare liv

2. Att det inte är jag eller Håkan, utan den ukrainsk/makedoniske ex-mohikan-rörmokaren som kommer att hamna i det inplastade bagageutrymmet. Badabing!

Där sprack det.

Huuuu, nu är det obehagligt hemma. Det har blivit fel i badrummet. För ett tag sedan lyckades jag ju precis avstyra en felmätning som hade gjort det för trångt för kommoden. Hantverkarna fick hyvla av en vägg lite innan kaklet sattes för det behövdes 102,5 cm exakt för att få plats med handfatsdelen.

Men i dag kom handfatet. Och får inte plats. Det skiljer bara några millimeter men det går inte att tvinga in 102,5 cm porslin i ett kaklat hål på 102,3. Nu har de fått kapa i några kakelplattor och det bliiiiiir inte bra!

Och som inte det vore nog så visar det sig att vår väggfasta kran har hamnat för lågt så att det blir trångt trångt att tvätta händerna, och då tycker den ukrainske rörmokaren med mohikanfrisyr (fast han är makedonier och har klippt av sig håret, vilket är trist) att vi ska sänka handfatet, för att det är förstås enklast för honom. Men det är jag som ska irritera mig på det varje dag.

Så nu håller Håkan på att ringa Massmördaren (Sopranosmaffia-balkankillen som är arbetsledare) för att KLAGA. Känns som en ojämn match. Men å andra sidan är det vi som har pengarna.

Å nej.

Dagens citat angående just julen

"Allt är under kontroll, förutom planeringen"

(Känner att jag nog kommer att använda det en del i alla möjliga sammanhang ...)

Stark på upploppet, oslagbar i spurten

Det var en rutten dag i går, full med ofrivilliga konfrontationer med julstressade människor på jobbiga ställen som Överskottsbolaget och Toys'R'Us. Sen klev barnen in med leriga stövlar på rena golv, jag fick inget sting på pastasåsen och nä, nånstans vid julkalendern ville jag helst gå och lägga mig och lyssna på ljudbok och få reda på vem som mördade Emily Riddle.

Men så kom Christine och Jens för att hämta sina respektive barn och medan vi väntade på att barnen skulle städa efter sig (bara en sån sak!) tog vi ett glas köksö-vin och nu känner jag att jag är redo för barnkalas på fredag, fjällresa på söndag och julstöket därutöver. Bring it on, goddammit! 

Bad Santa

I går skrev barnen önskelistor till tomten och jag hittade inga frimärken. Men en snabb googling på tomten +mailadress löste det: på www.mailatomten.se kan barnen fylla i ett litet formulär och klicka iväg. Och i morses hade de fått varsitt svar från www-tomten. Som visar sig vara en hejare på att personalisera meddelanden utifrån formulärsvar:

"Men oj, har du blivit 10 år gammal! Tänk vad tiden går fort ändå!", skriver tomten till Ella i röda bokstäver, comic sans. "jag kommer ihåg när du var liten, liten flicka och det är så roligt att komma hem till dig varje år och se hur du har växt! Få se vad du har önskat dig i år då. Du önskar dig helst en nintendo DS, en abba singstar och en kina-chak ser jag".

Till Liv skriver han att han inte gillar att hennes kompisar säger att tomten inte finns, att han ska komma förbi hemma hos oss i Göteborg och att han gärna vill ha ett fat gröt utställt. Jag tycker det låter lite hotfullt.

Men det allra obehagligaste med www-tomten är att han råkar ha en webshop med olika julkit till salu och där man kan beställa handskrivna brev för ett litet tillägg på 89 kronor. Och längst ned på sidan skriver tomten, med stora bokstäver: KOM IHÅG ATT TOMTEN SER VAD DU GÖR, OCH ATT HAN BLIR VÄLDIGT LEDSEN OM DU FÖRSÖKER BESTÄLLA ÄNDÅ TROTS ATT DU ÄR UNDER 18 ÅR.

Jaha ja. Så barnen måste vara snälla, men tomten, han kan bete sig som ett arsle.

Mitt hem ser ut som Dexters nästa mordplats

Spelutvecklare, kanske ett framtida yrke?

Liv har tröttnat på den gamla lek-klassikern "sten, sax, påse". För få varianter tycker hon, och lanserade sin version i helgen: Sten, sax, påse och pistol. Nu är det lite mer spännande. För oss alla.

Grattis och tack Maria!

Maria H, med Göteborgs snyggaste glasögon, fjäskade först och bäst och vann Spotify-inbjudan. Hoppas att den kom till nytta i lördags!

I dag ska jag spotifajja E.S.T, Sam Cooke och Timos cover-album. Jag är lite kär i Timo. Han lagar osso buco till sin son som är typ 8 månader.

(Det är alltså Timo på bilden, inte Maria)

Cinnamon rolls!

Slutspurt inför julen. Ner med huvudet å köra helt enkelt. Det blir ingen önskelista i år, bara en to do-lista, och överst stod "baka bullar till Sälen". Med sirap, kanel och valnötter. Det luktar amerikanskt köpcenter i hela huset. Inte så dumt...

Vill du ha en inbjudan till Spotify?

Jag har en extra. Muta mig ordentligt eller fjäska lite så blir den din. Använd kommentatorsfunktionen! Jag väljer ut nån strax efter kl 10 i morgon bitti när Harry har somnat.

Du behåller din plats i kön ...

Först och främst: Om kötanten på Örgryte SDN läser detta så måste vi ha dagisplats den 7 januari. Och om min chef läser detta så kommer vi inte att få plats förrän den 17 augusti.

Vi är alltså tillbaka i dagiskö-träsket, en värld där allt handlar om att garderingar och taktikval. Till ingen som helst nytta. En dagiskö tränger man sig inte i, och det verkar dessutom som om mammorna och papporna i Örgryte har jobbat stenhårt på att göra den så lång som möjligt.

I går ringde jag till kötanten, som kan ha ett av de värsta jobben som finns: att administrera dagiskö i ett område med kass inställning, usel budget, noll resurser och extremt krävande föräldrar. Ville bara kolla köstatus. Bestämde mig för att vara glad och obekymrad på rösten. Det höll i 15 sekunder.

"Du är den första föräldern till en 08 som ringer, vi har inte placerat några 08:or ännu", meddelade kötanten lite syrligt och helt i onödan, det fattade jag väl alldeles på egen hand. (Frågan är om hon ens placerat några 07:0r?) Men jag tror att hon har en notering i våra papper från ett tillfälle 2003 då hon påstod att barnomsorgen i Göteborg var bättre än den i Stockholm och jag kunde mästra henne lite med fakta. Antagligen står det nåt i marginalen, nåt i stil med SBK, svid- och bränn-kärring, som läkare brukar skriva om gnälliga klimakterietanter med ospecificerad värk och vaga symptom. Typ SJF, skitjobbig förälder, eller FBA, förbannad besserwisser-apa.

I vilket fall. Plats 68 står Harry på. Det innebär att alla barn som går på dagiset i dag behöver börja i nollan innan han får en plats. Och då har jag inte räknat med ev syskonförtur som kan tillkomma från och med nu och framåt. Så vi snackar placering  ... hösten 2013. Vad tror du chefen? Kan jag ta med Harry till jobbet? Kan bli skojiga kundmöten.

Dagens outfit: cold house edition

Ullfilttofflor Glerups.dk, raggsockor Åhléns, jeans Nudie, ved Parkudden, kamin privat.

Enligt Viktväktarnas pointsguide får jag inte äta igen förrän nästa torsdag

Å himmel. Vilken matbaksmälla jag har i dag. Håkan och jag var på julbord i går, bara vi och Råda Säteris överdådiga jättebord. Jag hade till och med byxor med resår i midjan på mig, så jag var väl förberedd.

Jag var visserligen på julbord med jobbet i fredags, på Västra Piren/River Café, men julbord med jobbet har aldrig lika stort fokus på mat. Det är så mycket annat som spelar in. Lite för tajta brallor, toksnapsande, skvaller, pladder och diskussioner och, som i fredags, en fascinerande middagsunderhållning i form av mannen Felix, en synth och en introtävling som jag var tvungen att koncentrera mig på stenhårt både före och under maten.

Men i går kväll handlade det enbart om mat. Vi snapsade inte ens. Sill&fisk-delen var fantastisk, det kallskurna spännande (älgsalami t ex) och det varma helt ok. Dessertbordet var det som slutligen fällde mig. Vad annat kan man vänta sig när det tronar en hel budapestrulle i mitten, bredvid hemlagad ostkaka och ris à la maltan. Sedan var det dessutom ett godisbord som det var svårt att låta bli.

När vi skulle gå snicksnackade vi lite med hovmästaren och han informerade mig om att det var helt ok att hälla ned lite godis från godisbordet i handväskan. 

Men vem trodde han att han talade med, en julbordsamatör?

"Det har jag redan gjort", svarade jag nöjt.

Raap. 

Dagens fråga

När man diskar, ska man hälla i diskmedel tidigt så att det löddrar mycket innan man börjar diska, eller hälla i det sist så att det inte löddrar alls? Finns det regler om sånt?

Bildtack till Peters Vardag!

Dagens 30 Rock

Jack Donaghy nästlar sig in på Liz highschool reunion och blir genast kvällens populäraste kille, trots att han är 12 år äldre än alla andra. Inga problem eftersom

"Rich 50 is middle class 38."

Sockdilemmat kvarstår

Min kompis Camilla messar mig på Facebook angående det faktum att jag har 94 udda strumpor i en låda i tvättstugan (uppdatering söndag kväll: 97), med argumentet att makarna kanske dyker upp nån gång i framtiden. Så här skriver hon:

"Ursäkta, men jag kan inte släppa detta ... vilken otrolig optimism. Jag slänger udda strumpor efter cirka en vecka. Väldigt sällan dyker maken, som udda strumpa då (!), senare upp. Om ja, bevaras även denna en vecka innan den slängs ... Resultat: Inga udda strumpor i  min tvättstuga. Förmodligen dagens bästa husmorstips. Det bästa vore att använda de udda strumporna som dammtrasor. Det ska vara bra har jag läst någonstans. Damma, damma ..."

Fast det skulle gräma mig jättemycket, om jag just hade slängt en strumpa och så dök den andra upp. Plus ekonomi- och miljöaspekten (kan man ju alltid skylla på om man har lite anala tvångsmässiga spara-på-saker-beteenden). 

Jag får försöka hitta en optimal förvaringstid, nånstans mellan en vecka och 5,5 år (som i mitt fall). Eller börja damma väldigt mycket. Eller göra strumpdockor kanske?

I dag ska jag faktiskt rota igenom kvarglömtlådan på Livs tennisklubb. Där har jag fyndat saker förr, det är ju som ni kanske listat ut hon som ansvarar för åtminstone 75 procent att borttappade strumpor, vantar och tjocktröjor i den här familjen. 

Silly walks

I går fyllde Harry 11 månader. Och började gå. Han har två gångstilar. Den ena är i sidled och verkar roligast men inte så effektiv,  och den andra är ungefär som Albert i Albert och Herbert: små små steg, lite för fort, och lite amfetaminpåverkat, som om golvet kommer snabbare än väntat.

 

Även dubbelhakorna är desamma

Konspiration eller slump?

Nån som är bra på statistik: Hur stor är sannolikheten att jag Spotify-toklyssnar på Journey och enbart Journey hela söndagen och sen går en promenad med Clara, och att hon nånstans mitt ute i Delsjöterrängen rekommenderar mig att lyssna på just Journey, av alla band i världen. 1 på 1 triljon? Journey som inte ens gjort nåt vettigt sen 1983.

Onödigt vetande förresten: Sångaren Steve Perrys hår har varit utställt på Smithsonian. Varför vet jag inte riktigt. Men unikt är det.

No, I'm not smarter than a secondgrader

Puh. Måndagmorgnar är jobbiga som de är med helg-jetlag och gympapåsar. Och i morses fick vi vara på tårna ytterligare för tydligen spelas det in ett avsnitt av Vem vet mest? i vårt kök. Med Liv som programledare. I morses åkte jag ut på frågan "Varför heter det röda mattan?" och Håkan föll på "Varför läcker inte luften i atmosfären ut när en raket har åkt ut i rymden?".

I dag ska jag wikipedia-surfa, det lär bli ett nytt avsnitt i morgon.

Spotify. Som att ha Germund hemma

När jag jobbade på Sveriges Radio var det bästa som fanns att surfa runt på Grammonfonarkivets datorer. Sen kunde man gå och checka ut skivor av de lustiga människorna som jobbade där nere i källaren. De rusade runt bland hyllorna och blev bara ännu gladare om listorna var långa och krångliga. Ibland fick man schyssta tips på andra skivor man kanske gillade. Ungefär som Itunes Genious, fast med rutig skjorta, väst, armsvett och genuin kärlek till musik.

Och när man kände att man hade överutnyttjat Grammofonarkivet-folket, kunde man slinka in till Germund Stenhag och säga "Ed Harcourt" och så hamnade han i självsvängning och kastade skivor över en tills man inte kunde bära mer.

Those were the days helt enkelt.

Men.

Jag jobbar ju inte på P3 längre. Och för första gången känner jag att det inte spelar nån roll, för nu har jag Spotify. Ok, den buggar lite och det kommer dum reklam då och då. Men det är precis som att ha en egen liten Grammofonarkiv-mupp eller en Germund Stenhag på speed hemma i datorn. Nu behöver jag aldrig mer köpa skivor (som om jag gjorde det innan, men ni fattar, nu behöver jag aldrig mer ladda ned. Lagligt och så på Itunes alltså, för det är ju enbart så jag gjort förstås).

Nä, det här är för jävla bra helt enkelt.

Spara bara

Det förbryllar mig att jag som är så bra på att slänga ändå sparar vissa grejer. Och har dem framme och lättillgängliga. Varför har jag:

1. 94 udda strumpor i en låda (i tvättstugan)

2. En 11 år gammal TimeOut-guide över Londons bästa restauranger (på ett bord i vardagsrummet)

3. Vinylskivor med Duran Duran i en bokhylla i gästrummet

4. En hel kartong med sinnrikt vikta lappar som jag fick av skolkompisar under mitt highschool-år 1986 (strax bredvid)

5. En annons om hö till hämtpris, riven ur GP för åtminstone 3 år sen (på anslagstavlan i köket)

6. En Aftonbladet-t-shirt som det står SCHLAGER på som jag fick när jag sjöng pinsam karaokeduett (Eloise tror jag) i katakomberna runt Globen innan nåt Melodifestival-genrep det året Mark Levengood och Jonas Gardell var programledare (i garderoben).

Nä. Rulla bort, skaffa nytt, in med det nya, ut med det gamla. Jag ska beställa en container.

Kleenex, please!

Den här börjar jag gråta av. Det är nåt med tanten i kassan bakom, och klappen på axeln. Så gulligt.

Klicka här

Der Rattenfänger von Hamelns nya knep

Kombinationen nybakta lussebullar, färdigklädd julgran och litet glatt gossebarn verkar vara det optimala lockbetet. Nyss ramlade nio stycken åtta- och tioåringar in genom dörren och nu fikar de på övervåningen. Här nere sitter jag i ett hav av Sorel-kängor, Didrikssonjackor, gympapåsar och skolväskor. För att inte tala om den totalt dryga milen halsduk de hade på sig och som nu ligger utringlad över hallgolvet.