Rapport från en skurhink

Å bliss, vår städerska Maria har varit här i dag. I grevens tid. Hela kåken höll på att växa igen. Jag ägnade fem timmar åt att för-städa så att hon över huvud taget skulle kunna komma åt med dammsugaren. När hon gick sa hon: "Här var väldigt dammigt den här gången. Det är nog bäst att jag kommer tillbaka snart." Så illa var det.

Ja, hade jag råd skulle hon få vara här jämt. Hon är den bästa städerska vi haft, förutom möjligen Andrei, en rysk kille som städade åt oss i Stockholm och som till och med dammtorkade mellan alla knappar på alla fjärrkontroller och sen lade dem i storleksordning. Jag minns att jag började lipa när jag upptäckte det, jag går verkligen igång på sånt. Andrei också tydligen. Han slutade städa (hans förmedlare ringde en dag och sa: "Andrei got vork in faktori. Many vimen sad in Stockholm now"), men sa upp sig från sitt riktiga jobb och började städa igen. Jag träffade honom aldrig (han hade egen nyckel vilket känns lite otäckt nu när jag tänker efter) men en väninna som han också städade hos sa att han brukade dyka upp i skinnbrallor och att han en gång hade vägrat städa hemma hos henne om han inte fick tvätta fönstren först. Vilken yrkesman.