Jag räddar livet på honom varje dag och han vet inte ens om det. Hoppas att det går över snart, och om inte, så hoppas jag att han gifter sig med en kvinna som hela tiden är beredd på det värsta, och om inte så ska jag läsa upp det här blogginlägget i mitt bröllopstal. Om jag lever så länge.
29 september 2008
Kanske dags att ha 112 på kortnummer
Ibland är vi bara sekunder, centimeter, andetag från att bli en skräckrubrik i Aftonbladet. Som när Harry välter hela undervagnen i diskmaskinen över sig och jag lyckas fånga den precis innan den landar i hans ansikte. Eller när han hittar en pingisboll under soffan (en pingisboll! Här har inte spelats pingis sen min 35-årsfest) och stoppar den i munnen. Eller när jag tycker att han ser lite lurig ut och plockar ut ett kaffefat från barnens dockservis ur munnen på honom. Och som när han lyckas bända loss doftblocket från toastolen och försöker äta upp det. Eller när han fastnar med fingrarna i brevinkastet samtidigt som han lyckas putta upp dörren. För att minuten senare tappa balansen bakåt och missa stengolvet i hallen med en centimeter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hahahahaha!
Skräck och andan i halsgropen dagarna i ända!! Jag lovar att vara med på bröllopet och intyga och bekräfta allt du har gjort för honom. För han kommer ju sannolikt tro att det bara är snicksnack så länge det bara är du som bedyrar det... :)
Clara, eftersom du är gudmor så ska du steppa in två-tre dagar i veckan och styra upp honom. Medan jag går på spa. Det står i lagen.
Jamen såpass mycket kan jag gudmorsbalken att jag vet att du har helt rätt. Men du vet, jag sätter honom i en gåstol med inbyggda trappsteg, som en trampbåt typ, pinglor och bjällror och eventuellt nån liten vattentank på ryggen som leder till en bekväm liten drickpip. Sen tar jag ett glas vin och tittar på hur han trampar, klättrar och pinglar runt tills han är helt superstimulerad och behagligt utmattad. Han somnar glad och nöjd lagom tills du kommer hem helmosig från SPA och bara vill fortsätta vara mjuk och dåsig utan att nån ställer krav eller uppfordrande frågor som kräver genomtänkta svar... Jag har tänkt på allt, Sofia. Jag är ett pretty ypperligt val av gudmor.
Hm. Låter misstänkt likt en hamsterbur, men än sen? Funkar det så funkar det.
Javiiiisst, det kaaaan ju uppfattas som en liiiiten smula omänskligt, men så länge killen är glaaaaad och nöjd så blir ju allt baaara bra i slutänden.
(Hahaha, i verkligheten skulle det vara jag som rände runt och pinglade för honom och sen somna utmattad lagom till du kom hem..)
Skicka en kommentar