Tydligen finns jag i lego

Supernanny, nu med busskörkort

I går övningsåkte Ella och hennes två kompisar Ella och Nellie buss till sin keramikkurs. Jag hängde med i bakgrunden, redo att rycka in om de skulle glömma gå av eller så. Dessvärre fick jag styra upp saker och ting redan när vi klev på bussen, eftersom ungarna glömt sina busskort.

"Det går väl bra ändå, för den här gången?" frågade jag busschauffören, som spände blicken i mig och sa:

"Nej, det tycker inte jag är pedagogiskt riktigt. Vad ger det för signaler? Det bästa är att du stämplar på ditt kort och drar av det på deras veckopeng."

I dag tid hos tandläkaren. I morgon hos plastikkirurgen.

I dag hände det. Jag var hos tandläkaren och såg lite fram emot det eftersom senast jag var där var samma dag som Harry föddes. Tänkte mig en liten konversation med tandsköterskan i stil med "Ja just det ja, du var ju så gravid senast du var här, vad blev det?" och att jag skulle svara "Tänk, han föddes några timmar efter att jag varit här, som det kan bli" och så skulle hon säga "Jösses, samma dag, gick det så snabbt?" och så skulle jag säga "Ja, det tog bara en och en halv timma på BB, men det är ändå långsamt för mig för Liv föddes på golvet på Danderyd, det tog bara en kvart". Nåt vill man ju vara duktig på.

I stället säger sköterskan när hon kommer ut i väntrummet där jag står (varför vet jag inte) och läser en tidning:

"Nämen här står du och är tjock och gravid ... ja, inte tjocktjock alltså, utan gravidtjock!"

Alltså. Jag kan ta det. Men stackars tandsköterskan. Som hon skämdes. Sen gjorde hon det hela ännu värre genom att försöka släta över det. Det blev inte bra. Jag har under eftermiddagen allvarligt funderat på att byta tandläkare bara för att hon ska slippa se mig igen.

En dag i Teletubby-land

Redan på BB fick vi en reklam-dvd med Teletubbies, de fyra vansinniga dockorna som fullkomligt hypnotiserade Ella&Liv när de var små. Obehagligt fenomen det där. Men fascinerande. Jag kände ändå en viss befrielse när de växte ifrån det hela.

Men. Precis nyss behövde jag verkligen verkligen jobba ostört vid datorn (beställa tågbiljetter på SJ kräver full uppmärksamhet och koncentration och då går det inte att jaga barn som håller på att äta upp mascara och dammtussar). Så jag föll till föga och satte i BB-dvd:n. Så här gick det:

Redan vid det maniska bebisskrattet rusade Harry fram och försökte klättra upp och nå. När Teletubbisarna gjorde entré satte han sig bekvämt tillrätta och har suttit där sen dess. Nu håller den lila homosexuella teletubbisen på att stoppa ned en sparkcykel i sin handväska och Harry tjuter av glädje. Jag vet faktiskt inte om detta är bra eller dåligt. 

Ordnung! Nu på webben

Ordning&Redas sexfiliga familjekalender har länge varit en av förutsättningarna för att vår familj ska fungera över huvud taget (jag hade dessutom en likadan på jobbet för mina olika projekt. Lite symptomatiskt, ganska sorgligt men extremt funktionellt). 

Men problemet är ju att familjekalendern varken är bärbar eller åtkomlig överalltifrån. Tur då att det finns på nätet. Jag är såld och familjen är räddad: www.netfamily.se. Och PS Emma! Den funkar på projekt också!

Det är handtvätt på pashmina, uppenbarligen

Note to self: glöm inte att ta av sjal INNAN blöjbyte.

The greatest things since sliced bread

Måhända är tanken att man ska ägna sin tid åt att på ett existensiellt plan fundera över meningen med livet. Men jag jagar hellre de små tingen som förbättrar min vardag. Här är listan:

1. Stryksystemet: Vi är inne på vårt andra monster till strykanläggning. Det senaste har ett ångtryck som antagligen kan fräta bort målarfärg och lösa upp genomsnittliga bihåleinflammationer, men framför allt: det går som hejsan när man stryker.
2. Pizzaslicern: Vi snittar på en pizzamiddag i veckan året om. Enough said.
3. Min iPod Touch. I går stod jag vid köksön och lagade mat. Samtidigt kollade jag på Dexter S0301 (Jimmy Smits är med. Jimmy Smits är med!!!!), tog fram avståndet mellan Smygehuk och Karesuando, letade upp recept på tillbehör till merguez och kollade vädret i Billund till helgen (17 grader och sol på Legoland). Multitasking anyone?
4. Harrys blöjsoptunna. Vi fick den gratis i ett startpaket från Babyproffsen. Påsarna man har i kostar hutlösa 250 kr för tre rullar, men det är det värt. Sannerligen.
5. Nappflaskor med avskruvbar botten. Alla som försökt få rent en vanlig nappflaska med sur slatt av halvt intorkad fullkornsvälling vet att uppskatta denna hel makalösa produktutveckling. 

Olrog hade rätt

Det är SÅ roligt att vara en Buzzador. Den här veckan ska jag prova kycklingfärs och konserverad gröt (det är sant). Redan nu på förhand känner jag instinktivt att det första är skitbra, det andra kanske inte lika mittiprick som produkt, men vem vet? Hittills har jag testat ett Cititravel Mastercard och som tack för det fått en resa till Barcelona eller London, samt provat en rätt så meningslös annonstjänst som jag visserligen knappt förstod mig på. Och nu då: mat hemskickad gratis till dörren ... Toppen.
Dessutom är jag grymt imponerad av de som kommit på Buzzador. De sitter på Sveriges största testpanel som de vet allt om och som de kan välja och vraka i beroende på vad kunden vill ha reda på. De behöver aldrig muta hysteriskt för att få ihop motvilligt folk till fokusgrupper, eller anställa miffon som ringer och stör vanligt hederligt folk mittimaten med mongofrågor. Och vi som testar, vi snackar. Skvallerbyttor och informationsjunkies på jakt efter samtalsämnen – världens bästa marknadsförare.

(Om du vill ansöka om att bli medlem och också prova kycklingfärs (typ), ange att det är jag som har tipsat, Sofia2003. För då får jag poäng - inte för att jag riktigt vet vad jag ska med dem till, men det är ju kul att få saker, som sagt).

Hm. I dag blir det nog linser

Fick mig tillskickat ytterligare ett par lika-som-bär-bilder.

Jösses. The Proclaimers-brorsorna måste ha blivit grymt mobbade i skolan. 

Och på samma tema: vem är vem?

1. Leif Johansson, AB Volvo

2. Sofia Eriksson i nya glasögon

3. Robert här, Boxer

Underhållningsvärdet i en schysst utklädningslåda

Hemma hos oss slutar det nästan alltid på samma sätt när det has fest. Ungarna röjer i utklädningslådan - en av våra bästa saker. Den har fyllts på i hela mitt liv. Man ska aldrig slänga gamla glasögon. Eller hattar. Och aldrig missa ett tillfälle att sno en peruk.

Liv 2003, i en av sina åtta tiaror (från HM. Kan man aldrig ha för många av.)

Nån i Scream-mask med live-blodflöde.

Kusin Olle som vadderad Teenage Mutant Ninja Turtle (stass från BR)

... och som prinsessa 1 minut senare. (Kläder från Indiska och Ikea)

Ella och Ella (tror jag) som hårdrocksängel och Pippi-tant (Uggla-peruk snodd på schlagerfest på Lidingö 2002, Pippi-peruk från Astrid Lindgrens värld, fjäderboa från New York)

Olle som bebis, som mycket liten Slash (hatten tillhörde gammelmorfar Patriks högtidsdräkt)

Para ihop rätt bild med rätt beskrivning!

1. Plockihop-docka

2. Plockihop-monster

3. Plockihop-politiker

4. Plockihop-band

Samtidigt, i Natachas "lossas land"

Summan av alla laster är konstanta. Eftersom jag inte druckit så mycket sprit på sistone har jag som kompensation blivit helt besatt av Natacha Peyres blogg. (Jag minns inte så här på rak arm vad det egentligen är hon är känd för ... var hon ihop med Bingo Rimér? Eller är han hennes pappa?) Nåväl, bloggen var lite mesig ett tag, mest kackigt stavad, med bilder på Natachas shoppingfynd och dagliga kläder, men på senare tid har det varit idel höjdpunkter med uttagna bröstimplantat och subtila gliringar åt Blondinbella. Just nu känns det som att vad som helst kan hända; Natacha har dragit till LA, oklart varför, skaffat en kampfisk och inrett akvariet i rosa. Snart ska hon börja med poledancing (srippa sig fit, kallar hon det). Jag kommer på mig själv med att flera gånger om dagen undra över vad hon gör och framför allt varför, hur det ser ut i hennes verklighet som är så långt ifrån min. Ett "lossas land", för att använda hennes egna ord.

You can dress them up but you can't take them out

Här försöker man få till lite skick och fason i hushållet med en generell pruttregel: pruttning sker på toa, alternativt om man är själv i nåt rum. Men vad hjälper det när Livan stormar som en enmans-elefanthjord genom huset på väg mot toan, alltmedan hon ropar: "Ur vägen! Jag har enorma gaser!" och sen lägger av en fyra, fem ljudliga trumpetstötar som hörs från källare till vind. Jag vet inte.

"Och på nedersta hyllan får en normalstor bebis precis plats. "

Harrys första media appearance. När min kollega Kristian såg bilden mejlade han att Harry såg ut som en vinnare, vilket jag tog som en komplimang, men sen såg jag bilden själv. Hur stora huvuden har bebisar egentligen? Han ser ju förstorad och inklippt ut.

Dagens stass

Hur sött är inte detta? Plysch. Overall. Ränder. Sjögrönt. Harry. Mina fem bästa.

(Från Nanoou, inhandlat på Fresh Milks rea)

Fett fett

Jennifer Aniston barnmatsburk-bantar. Bra idé, eftersom de mest verkar innehålla vatten. De tar mirakulösa tio sekunder att värma i micro och smakar blask, läkaren Åsa Larsson hävdar att en bebis behöver få i sig 18 burkar om dagen för att täcka dagsbehovet av fett, och fler och fler av mina mammakompisar får rekommendationen att splurta i en rejäl klick flytande smör.

Jag gör egen mat nu, jag som förr var burkmatens främsta förespråkare. Rökt skinka, kokta rotsaker och massor av smör, och så ned med allt i min hånade Tvins Magic Bullet-mixer (som tametusan är mitt bästa köp nånsin). Eller fiskbullar med potatis och ärter. Och smör. Eller kyckling, tomat och couscous. Och smör. Av bara farten gör jag eget grötpulver av havregryn. Snart ska jag skaffa huckle och blommigt förkläde och börja odla saker också. Kanske ha höns. Låt mig bara få hålla på med den här mammaledigheten ett tag så kanske jag börjar sätta degar, såna som jäser över natten också, och göra egen saft. Allt kan hända. 

Gösta Linderholm kan komma hem till oss

Harry rullade just iväg en boll som nu har rullat runt på golvet i nästan en halvminut, på jakt efter lägsta punkten i denna skål till övervåning. Jaha, så huset är byggt på gammal sjöbotten säger ni. Tjena.

Borde kanske lägga den här energin på ett jobb i stället.

Jag har två bra "jag har en plan"-planer som får Håkan att rysa. Så där så att han ber mig sänka rösten när jag funderar lite högt på dem, så att folk inte ska tro att jag tänker genomföra dem.

Den första är uppfinna-ett-pappersbarn-planen. När vi var på Familjerättsbyrån och reggade föräldraskapet så iddes inte tanterna där att ens titta i barnvagnen – vi kunde lika gärna haft en kåldocka eller ett vedträ med oss. Papper verkar vara viktigare än bebisar ibland. Det fick mig att börja fundera på om man helt sonika skulle kunna vägra MVC, hävda att man fött barn hemma, hyra in en unge från en annan stadsdel när man måste gå på BVC-kontroller och fixa och trixa så att man till slut har giltliga pass och papper, men ingen bebis som hör till.

"Vad ska du med det till?", undrade Håkan (pragmatiker är trista människor på det stora hela, men ok, det är en berättigad fråga). 

En mer omoralisk och slipad person än jag skulle förstås sälja kittet till nån papperslös flykting. Själv tänker jag mer att det skulle vara spännande att se om det går, och kanske använda det i en framtida roman.

Men så hörde jag på radion att idén redan är snodd, testad och använd: tydligen förekommer det att folk cashar in barnbidrag och sånt med barn som de glatt hittat på. 

I vilket fall: Familjerättsbyrån. Vilka lallare. Så noga med underskrifter, konceptionsdatum och bevittnat hit och dit, men fullständigt ointresserade av huruvida det finns ett barn eller inte. Det hade varit vansinnigt skoj att komma dit med en asiatiskt bebis också och lite stonefaced hävda att vi två blåögda är föräldrar. Se hur långt man kan driva det.

Vår bebis? Vår bebis.

Finnes: 8-månaders rumsrent Stones-fan

När Harry ska skita så kryper han in i badrummet och ställer sig. Omtänksamt.

Wake up and smell the skunk

Dagens tre luktsensationer:

1. Medelhavssalta badkläder som packades ned blöta och fått ligga och gona till sig i Sterlingförsenat bagage

2. Håkans jättemånga St Albray-ostar (det var offre spéciale och prix choc och allt möjligt)

3. Diskmaskin som inte diskats på en vecka (mitt fel, tror jag)

Egentligen luktar alla tre likadant.

"Sammanhanget, Sofia! Sammanhanget!"

Niklas! Jag tycker att slipsbilden är jättefin och inget att vara harmsen över. Men om någon till äventyrs fått en bild av Niklas som en tossig partyprisse så vill jag förtydliga: så vitt jag vet ÄR han det, men han är också en överdängare på låttexter, intron och musik över huvudtaget, en ansvarstagande trebarnspappa, en riktigt schysst kollega OCH nyligen för 118:nde gången nominerad till Stora Publishingpriset. Dubbelt till och med, så risken är väl stor att slipsen åker upp i pannan igen den 16 oktober...

Badpojkarna

Vi köpte spf-dräkt redan för 10 år sen, till Ella när vi flygluffade med henne i australien. Nu testar Harry den på rivieran. Möjligen att pappan skulle behöva en också...

Mot Medelhavet!

När man har sommarstuga åker man inte på semester utomlands så mycket. Det är en jävla Luther-grej om ni frågar mig. Man får liksom inte. För man ska nyttja sommarstället, sitta där come rain, come shine och njuta av den svenska sommaren. Egentligen, för vår del, handlar det om att dämpa det dåliga samvetet för att vi helt försummar stället 46 veckor om året. Och så blir det inga utlandsresor. 

Men nu får det vara nog. I morgon åker vi till Frankrike, allihop, kors i taket, Håkan också. Nu gör vi som vanliga egenföretagare och mammalediga Sverige över gör, dvs utnyttjar det faktum att vi själva bestämmer över vår tid och kan ta semester när vi vill. Ungarna har fått ledigt från skolan. Här ska åkas utomlands. A bientôt!

Bye bye boobies

Det har varit en sann och helt igenom genuin glädje att vara storbystad. Tack kroppen för ett år med behåar i 70DD och bikiniöverdelar i 38E. Ett redigt décolletage helt enkelt. När resten av kroppen sett ut som barbamamma (gravid), Leif GW Persson (nyförlöst) och ojäst lussekatt (just nu) så har det ändå känts fint att ha en cleavage som inte skämts för sig. Även om det mest varit Harry som glatt sig åt det hela. 

Men nu verkar det vara över, och från badrumsspegeln kan jag rapportera att jag INTE tillhör de kvinnor som mirakulöst får större bröst av att amma.

Högst på önskelistan: en egen kisspaus

När komikerns Björn Gustavsson hade det som stressigast i våras så beskrev han det med att han "kissade hårt" för att hinna. Alla skrattade och tyckte-synd-om.

Björn. Jag går knappt på toa längre över huvud taget. Hinner jag kissa två gånger om dagen är det en fröjd. Kissa hårt har jag gjort i 10 års tid. Och vänta, det kommer mera: inte bara har jag kissat hårt, jag har multitaskat medan jag kissat. Skurat ur handfatet, hängt upp handdukar och plockat upp tomma toarullar. Allt detta i Usain Bolt-fart.

Men lik förbannat har nån unge hunnit ramla med bakhuvudet före i ekparketten under tiden. 

OS hos oss

Notera det lilla klättriga barnet i svensk tre kronor-body nere i vänstra hörnet.

TK, the next generation

Ada och Harry läser Sveriges bästa motorkundtidning.

Att byta blöjor är väl också ett skitjobb?

Svårt att hävda att man driver enskild firma hemifrån när man öppnar dörren kl 10 på morgonen med sovfrisyr, uppknäppta jeans, mjölkfläckigt linne och halvnaken unge på armen med ursäkten "jag var mitt i ett blöjbyte". Och om budtjejen på trappen dessutom hade vetat att det företagspaket som hon levererade innehöll årets sommarläsning... Nåväl. Jag slapp hämta böckerna på posten i alla fall. Tack för det Bokus.

Fasligt behändigt ...

... om man inte får dagisplats t ex. Och ni som vill låsa fast era ungar vid spisen nu på direkten: produkten finns att kika närmare på på BVC på Ekmanska.

Banangröt – antagligen den hemliga ingrediensen i riktigt hållbar betong

Harry fick testa att äta själv. Sen fick han byta alla kläder, bada, peta öronen och rensa näsan. Jag fick slänga alla mina kläder i tvätten och våttorka köksgolvet. Jag tog kortet med mobilen och nu har fyra knappar fastnat. Dyrt med barn.

Bus på baksidan

Clara och Harry tramsar på terrassen.

Re: snömos

Jaha, dom säger att man blir mosig i hjärnan av att amma. Visst, jag glömmer Harry i bilen, kör över blöjpaket och blandar ihop tjejernas namn, kläder och fröknar.
Men jag har aldrig varit så nytänkande som nu. När jag sitter och ammar (och tv:n är avstängd) ploppar allt möjligt upp i huvet: lösningen på sega gamla problem, smarta sätt att hantera vardagen, gamla minnen, borttappade kunskaper, framtida affärsidéer, snygga formuleringar. Och har det en gång börjat så bara fortsätter det. Jag är så jävla nöjd! Tänk om man kunde vara sån här på jobbet! Eller ännu hellre, tänk om jag kunde livnära mig på att bara sitta i soffan och tänka.

Vadå, pappa gör ju så?

Harry kompenserar sin begynnande flint med fake-skägg i sand.

Badpremiär!

...vilket för Harrys del sammanföll med rullning från rygg till mage. Skitbra om man vill äta sand.

Smarholmen smakar gott.

Mors dag = min dag

Blir alltid lika överraskad när jag kommer på att jag kan bli firad på Mors Dag. Utnyttjade det till fullo i söndags: sovmorgon, frukost på sängen, ligga i badet, lunch&middag tillagad av Håkan. Fick en torkvinda. Och väcktes av en fyra man stark tonsatt fingerdockteater.

Alice, Ella, Liv och Noah samt Örgrytes största privatägda samling fingerdockor.

"Vad gör du nu för tiden?"

Var på gymnasieåterträff i lördags. KUL! 15 pers var vi, och upplägget var perfekt: det enda vi gjorde var att prata om oss själva. Laget runt, alla fick berätta sitt livs historia. 20 år på 10 minuter typ. Här är några av de mer minnesvärda citaten:
"Ett av mina barn levde på enbart bröstmjölk tills han fyllde tre. Sen började han dagis och fick en chock över att andra barn åt med kniv och gaffel."
"Och så gifte jag mig med en isbrytarkapten, men efter ett tag upptäckte jag att isbrytarkaptener inte riktigt är min stil."
"Nästa månad ska jag resa runt i övriga Asien - Ban Ki Moon har lovat mig att ställa upp och följa med."
"Det är klart att det inte ser så bra ut på cv:t att ha suttit i fängelse, men en del arbetsgivare tycker att det tyder på att jag har en stark personlighet."

Ungefär då hade mina bröst vuxit inte bara utåt utan också uppåt ur både bh och skjorta, så jag tackade för mig och drog hemåt. Även om jag kände att jag kunde suttit kvar och låtsats vara 18 igen ett bra tag till.

Jodå. Längst fram i mitten, men solglasögon på.

Bara några ögonblicksord

Fredagkväll. Barnfamiljs-ro. Ungarna leker ute i trädkojan i bästa Dawsons Creekstajl med söta grannpojken Noah, Håkan och jag står i köket och gör tacos och hinner prata, om kreativitet, om boken jag skulle vilja skriva, om vad man ska göra med sitt liv, medan Harry stilla somnar och tiltar åt sidan i barnstolen. Gräsmattan är nyklippt, solen skiner, det allergikliar bara lite i ögonen och sen, efter maten, ska jag läsa Mons Kallentofts Midvinterblod och den verkar BRA. Och guacamolen jag just gjorde blev nåt så vansinnigt god. Bliss.

Hairy Harry. Not.

Mitt hår mår toppen just nu; inte ett spår av amningshåravfall här inte. Men Harry däremot har börjat tappa håret. Tack och lov gav en snabb googling på "bebis +tappa hår" vid handen att det är fullt normalt under första halvåret, inte minst hos bebisar som föds med färdig frisyr - i Harrys fall tuppkam. Det beror på att den överdos av könshormoner som bebisen fått av sin mamma under graviditeten sakta tar slut och då tappar man också håret (Aha! Detta förklarar ju faktiskt varför flintskalliga karlar måste förstärka sin sex appeal med penisförlängande cabbar!) Inget kan man göra åt det. Det är bara att vänta på att nytt hår växer ut - enligt nätartikeln ofta en helt annan sorts hår, med annan färg på. Och nu när jag tittar närmare glittrar det av små blonda hår på skulten på honom. Spännande.

(Ella frågade faktiskt i förra veckan varför det bara är gamla gubbar som har bil utan tak.)

Barnkalas 101

Vilken morsa som helst kan konstatera att det krävs inte bara tålamod utan också högskolepoäng i pedagogik, outsinlig entusiasm, en låda Kleenex och ett stort mått fantasi för att ro hem det perfekta barnkalaset. Eller vilket jäkla barnkalas som helst, för den delen. Jag (som anser mig ha allt ovan) får fortfarande en lätt klump i magen när barnens födelsedagar närmar sig. Vi har testat allt, från svindyra förskräckliga köpekonceptet Lek&Buslandet till hemma-Singstar-kalas med efterföljande fylleslag för föräldrarna vid köksön. Och det spelar ingen roll - det är alltid nån som börjar lipa, tycker att det är äckligt godis och säger det också, får tråkigt efter en halvtimma eller säger saker som "Nästa gång jag är här på kalas vill jag hellre ha marängsviss" (och nä, Gustav, det blev ingen nästa gång för dig, nu vet du varför).

I helgen var det dags igen (Ellas 10-årskalas) och äntligen kom jag på den bästa lösningen: delegera allt till Håkan. En prövning för både mig och honom, men det blev bra. Elva tjejer, femkamp utomhus, korvgrillning och strutfotboll. Visst, Livan ramlade ned från ett träd och började gråta, häxvrål i godispåsen var väl ingen hit och strutfotbollsstrutarna hade lite för stora resårband, men det bästa var att JAG inte behövde bry mig så värst.

11 kalasbrudar på Stora Torp

Mat? Naaaaa, jag är skeptisk

Sjögrön, the new black

Redan innan Harry föddes sa jag att han skulle bli en turkos bebis. Och det blev han. Svårt att undvika i det här hushållet. De nya Shampoodle-kläderna han fick av flickorna i Drinkar&Män plockar inte bara upp färgen på hans (och mina och Livs) ögon (som det heter), utan också glasmosaiken i köket, mina favvokoppar från Saga Form, alla 50-talsplastbyttor från den där lilla källarbutiken på Östra Larmgatan, min träningsbehå, svärmors enda snygga plastmatta av de sju hon tvingat på oss, min Clean Warm Cotton-parfym, handdukarna jag fick ärva av Clara efter att hon målat om i badrummet, badlakanen jag fick av Anna Simme och hennes 11 kompisar som tack för att de fick sova över här efter Robbie Williams-konserten och en Twiggy-klänning jag köpte på Oasis i London 1997.

Samtidigt, i en annan del av världen

I går var det branschens stora firmafest, Guldbladet. I år var jag inte på plats, men 28 info-sms och ett antal fylle-mms från kollegerna gav en lätt känsla av live-uppkoppling.
Hittills har jag svarat ett rungande och eftertryckligt NEJ när folk frågat om jag saknat jobbet, men kollegiala fyllor, festligheter och prisutdelningar… detta tillhör onekligen det skojsiga.
Men resten. Själva jobbet. Nä. Det saknar jag inte än.

Kul på jobbet: snorfulla prisvinnar-kolleger med slips på fel ställe, stulna bandanas och minibarsprit på Monas rum kl 04:15.

Bye bye hönsmamma, hej hej trashmorsa

I går var jag på bebisbrunch med nio andra mammor med knattar i ungefärlig Harry-storlek. Bekantas bekanta-mammor som oberoende av varandra skaffat barn ungefär samtidigt – ett nog tydligt bevis på rådande babyboom.
Vid 12-snåret var det nån som frågade mig om jag hade nån tid att passa. Lite för snabbt svarade jag:
"Nej, mina stora tjejer får klara sig själva hemma, men klockan tre ska jag på vinprovning."
En förskräckt förstagångsmamma som jag aldrig träffat innan tittade på mig och sa:
"Nu låter du som Tabita i Mia och Klara."

Lika som bär

Typisk sjuåring med för åldern typisk tandrad, samt Svamp-Bob Fyrkant.

Fab 4

"Håkan har massa systrar va?"*, sa en av mina kompisar en gång. Som beröm. Killar med många systrar blir nämligen bra karlar – de lär sig att förstå kvinnor, vilket om inte annat kommer väl till pass vid raggning på krogen et c.
Harry kommer naturligtvis att blir världens bästa karl så småningom, med tvärkoll på alla kvinnliga egenheter och hemligheter, eftersom han som referensgrupp har inte mindre än två systrar och två mostrar, och utöver dem det här gänget:

Gudmor Clara, gudmor Lotta och mina brorsors flickvänner Helena och AnnaSara

*(Och om nån undrar: Nä, Håkan har inga syskon över huvud taget. Han är undantaget som bekräftar regeln, den felande länken, eller ja.... helt enkelt en slump hela han)

Hemingway hade också klänning som barn, se hur det gick

Så blev han döpt då, den lille skrutten. I liten fransk kort dopklänning, något som svärmor hade svårt att förlika sig med. Dopklänningar ska tydligen vara långa. Vilket jag skiter helt och fullt i för jag vill inte spöka ut mina barn i ryschpysch och blåa sidenband. Hundar och spädbarn ska man inte ta på larviga kläder, då skäms dom. Och deras mammor.

Lagom ryschig och nydöpt - Harry Patrik Johannes

Kolla den rumpan II!

På mitt gym får man en present om man tränar två gånger i veckan i tio veckor. Det lär vara en vattenflaska eller nåt lika meningslöst, men själva disciplinprincipen funkar på mig. Tre veckor, sex träningspass - och minus 4,5 kg!

Dessvärre kan jag redan nu flagga för att nästa vågkoll kommer att ge ett bakslag: Det blev oerhört mycket tårta och italiensk buffémat över efter Harrys dop i går. Och man kan ju inte slänga sånt.

Kolla den rumpan!

Levi's gör jeans i storleken 6M. Kan det bli annat än helt bedårande? Finns på Harrys blöjbak och på Ellos.se för 295:-. Jag fick dessutom sex par grillbestick av tvivelaktig kvalitet på köpet. Skynda fynda.

Kärlek, nu också i jordgubbssmak

Liv kom precis hem och förklarade att hon var så glad att det pirrade som läsk i kroppen.
"För i dag har jag blivit ihop!"
Det visade sig att hon skickat en lapp till Filip med kryssalternativ, och han hade kryssat JA. Jag kunde inte hålla mig utan frågade vad man gör när man är ihop.
"På lektionen skickar vi lappar när fröken inte ser, och på rasten leker vi smyckesbutik. I dag gjorde jag ett par örhängen av maskrosor och Filip gjorde en stilig slips".

Dagens middag, tillägnad Filip.

Förlåt Skatteverket

Om det är fel i deklarationen så beror det på Harry.

Munmetoden

Bra saker in: fingrar, nya tuggnyckelknippan från Nûby
Mindre bra saker in: filt (rysning), badskum med grapefruktsmak (gott men ingen succé för ph-värdet)
Bra saker ut: viktiga åsikter, dock lite svåra att förstå, en och annan sång
Mindre bra saker ut: dreggel och kräks

Lovdag

Klämdag, Håkan jobbar, Ella har halsfluss, Liv är ute och säljer muffins med Andrea. En bra dag för tågbanebygge!