Re: snömos

Jaha, dom säger att man blir mosig i hjärnan av att amma. Visst, jag glömmer Harry i bilen, kör över blöjpaket och blandar ihop tjejernas namn, kläder och fröknar.
Men jag har aldrig varit så nytänkande som nu. När jag sitter och ammar (och tv:n är avstängd) ploppar allt möjligt upp i huvet: lösningen på sega gamla problem, smarta sätt att hantera vardagen, gamla minnen, borttappade kunskaper, framtida affärsidéer, snygga formuleringar. Och har det en gång börjat så bara fortsätter det. Jag är så jävla nöjd! Tänk om man kunde vara sån här på jobbet! Eller ännu hellre, tänk om jag kunde livnära mig på att bara sitta i soffan och tänka.

Vadå, pappa gör ju så?

Harry kompenserar sin begynnande flint med fake-skägg i sand.

Badpremiär!

...vilket för Harrys del sammanföll med rullning från rygg till mage. Skitbra om man vill äta sand.

Smarholmen smakar gott.

Mors dag = min dag

Blir alltid lika överraskad när jag kommer på att jag kan bli firad på Mors Dag. Utnyttjade det till fullo i söndags: sovmorgon, frukost på sängen, ligga i badet, lunch&middag tillagad av Håkan. Fick en torkvinda. Och väcktes av en fyra man stark tonsatt fingerdockteater.

Alice, Ella, Liv och Noah samt Örgrytes största privatägda samling fingerdockor.

"Vad gör du nu för tiden?"

Var på gymnasieåterträff i lördags. KUL! 15 pers var vi, och upplägget var perfekt: det enda vi gjorde var att prata om oss själva. Laget runt, alla fick berätta sitt livs historia. 20 år på 10 minuter typ. Här är några av de mer minnesvärda citaten:
"Ett av mina barn levde på enbart bröstmjölk tills han fyllde tre. Sen började han dagis och fick en chock över att andra barn åt med kniv och gaffel."
"Och så gifte jag mig med en isbrytarkapten, men efter ett tag upptäckte jag att isbrytarkaptener inte riktigt är min stil."
"Nästa månad ska jag resa runt i övriga Asien - Ban Ki Moon har lovat mig att ställa upp och följa med."
"Det är klart att det inte ser så bra ut på cv:t att ha suttit i fängelse, men en del arbetsgivare tycker att det tyder på att jag har en stark personlighet."

Ungefär då hade mina bröst vuxit inte bara utåt utan också uppåt ur både bh och skjorta, så jag tackade för mig och drog hemåt. Även om jag kände att jag kunde suttit kvar och låtsats vara 18 igen ett bra tag till.

Jodå. Längst fram i mitten, men solglasögon på.

Bara några ögonblicksord

Fredagkväll. Barnfamiljs-ro. Ungarna leker ute i trädkojan i bästa Dawsons Creekstajl med söta grannpojken Noah, Håkan och jag står i köket och gör tacos och hinner prata, om kreativitet, om boken jag skulle vilja skriva, om vad man ska göra med sitt liv, medan Harry stilla somnar och tiltar åt sidan i barnstolen. Gräsmattan är nyklippt, solen skiner, det allergikliar bara lite i ögonen och sen, efter maten, ska jag läsa Mons Kallentofts Midvinterblod och den verkar BRA. Och guacamolen jag just gjorde blev nåt så vansinnigt god. Bliss.

Hairy Harry. Not.

Mitt hår mår toppen just nu; inte ett spår av amningshåravfall här inte. Men Harry däremot har börjat tappa håret. Tack och lov gav en snabb googling på "bebis +tappa hår" vid handen att det är fullt normalt under första halvåret, inte minst hos bebisar som föds med färdig frisyr - i Harrys fall tuppkam. Det beror på att den överdos av könshormoner som bebisen fått av sin mamma under graviditeten sakta tar slut och då tappar man också håret (Aha! Detta förklarar ju faktiskt varför flintskalliga karlar måste förstärka sin sex appeal med penisförlängande cabbar!) Inget kan man göra åt det. Det är bara att vänta på att nytt hår växer ut - enligt nätartikeln ofta en helt annan sorts hår, med annan färg på. Och nu när jag tittar närmare glittrar det av små blonda hår på skulten på honom. Spännande.

(Ella frågade faktiskt i förra veckan varför det bara är gamla gubbar som har bil utan tak.)

Barnkalas 101

Vilken morsa som helst kan konstatera att det krävs inte bara tålamod utan också högskolepoäng i pedagogik, outsinlig entusiasm, en låda Kleenex och ett stort mått fantasi för att ro hem det perfekta barnkalaset. Eller vilket jäkla barnkalas som helst, för den delen. Jag (som anser mig ha allt ovan) får fortfarande en lätt klump i magen när barnens födelsedagar närmar sig. Vi har testat allt, från svindyra förskräckliga köpekonceptet Lek&Buslandet till hemma-Singstar-kalas med efterföljande fylleslag för föräldrarna vid köksön. Och det spelar ingen roll - det är alltid nån som börjar lipa, tycker att det är äckligt godis och säger det också, får tråkigt efter en halvtimma eller säger saker som "Nästa gång jag är här på kalas vill jag hellre ha marängsviss" (och nä, Gustav, det blev ingen nästa gång för dig, nu vet du varför).

I helgen var det dags igen (Ellas 10-årskalas) och äntligen kom jag på den bästa lösningen: delegera allt till Håkan. En prövning för både mig och honom, men det blev bra. Elva tjejer, femkamp utomhus, korvgrillning och strutfotboll. Visst, Livan ramlade ned från ett träd och började gråta, häxvrål i godispåsen var väl ingen hit och strutfotbollsstrutarna hade lite för stora resårband, men det bästa var att JAG inte behövde bry mig så värst.

11 kalasbrudar på Stora Torp

Mat? Naaaaa, jag är skeptisk

Sjögrön, the new black

Redan innan Harry föddes sa jag att han skulle bli en turkos bebis. Och det blev han. Svårt att undvika i det här hushållet. De nya Shampoodle-kläderna han fick av flickorna i Drinkar&Män plockar inte bara upp färgen på hans (och mina och Livs) ögon (som det heter), utan också glasmosaiken i köket, mina favvokoppar från Saga Form, alla 50-talsplastbyttor från den där lilla källarbutiken på Östra Larmgatan, min träningsbehå, svärmors enda snygga plastmatta av de sju hon tvingat på oss, min Clean Warm Cotton-parfym, handdukarna jag fick ärva av Clara efter att hon målat om i badrummet, badlakanen jag fick av Anna Simme och hennes 11 kompisar som tack för att de fick sova över här efter Robbie Williams-konserten och en Twiggy-klänning jag köpte på Oasis i London 1997.

Samtidigt, i en annan del av världen

I går var det branschens stora firmafest, Guldbladet. I år var jag inte på plats, men 28 info-sms och ett antal fylle-mms från kollegerna gav en lätt känsla av live-uppkoppling.
Hittills har jag svarat ett rungande och eftertryckligt NEJ när folk frågat om jag saknat jobbet, men kollegiala fyllor, festligheter och prisutdelningar… detta tillhör onekligen det skojsiga.
Men resten. Själva jobbet. Nä. Det saknar jag inte än.

Kul på jobbet: snorfulla prisvinnar-kolleger med slips på fel ställe, stulna bandanas och minibarsprit på Monas rum kl 04:15.

Bye bye hönsmamma, hej hej trashmorsa

I går var jag på bebisbrunch med nio andra mammor med knattar i ungefärlig Harry-storlek. Bekantas bekanta-mammor som oberoende av varandra skaffat barn ungefär samtidigt – ett nog tydligt bevis på rådande babyboom.
Vid 12-snåret var det nån som frågade mig om jag hade nån tid att passa. Lite för snabbt svarade jag:
"Nej, mina stora tjejer får klara sig själva hemma, men klockan tre ska jag på vinprovning."
En förskräckt förstagångsmamma som jag aldrig träffat innan tittade på mig och sa:
"Nu låter du som Tabita i Mia och Klara."

Lika som bär

Typisk sjuåring med för åldern typisk tandrad, samt Svamp-Bob Fyrkant.

Fab 4

"Håkan har massa systrar va?"*, sa en av mina kompisar en gång. Som beröm. Killar med många systrar blir nämligen bra karlar – de lär sig att förstå kvinnor, vilket om inte annat kommer väl till pass vid raggning på krogen et c.
Harry kommer naturligtvis att blir världens bästa karl så småningom, med tvärkoll på alla kvinnliga egenheter och hemligheter, eftersom han som referensgrupp har inte mindre än två systrar och två mostrar, och utöver dem det här gänget:

Gudmor Clara, gudmor Lotta och mina brorsors flickvänner Helena och AnnaSara

*(Och om nån undrar: Nä, Håkan har inga syskon över huvud taget. Han är undantaget som bekräftar regeln, den felande länken, eller ja.... helt enkelt en slump hela han)

Hemingway hade också klänning som barn, se hur det gick

Så blev han döpt då, den lille skrutten. I liten fransk kort dopklänning, något som svärmor hade svårt att förlika sig med. Dopklänningar ska tydligen vara långa. Vilket jag skiter helt och fullt i för jag vill inte spöka ut mina barn i ryschpysch och blåa sidenband. Hundar och spädbarn ska man inte ta på larviga kläder, då skäms dom. Och deras mammor.

Lagom ryschig och nydöpt - Harry Patrik Johannes

Kolla den rumpan II!

På mitt gym får man en present om man tränar två gånger i veckan i tio veckor. Det lär vara en vattenflaska eller nåt lika meningslöst, men själva disciplinprincipen funkar på mig. Tre veckor, sex träningspass - och minus 4,5 kg!

Dessvärre kan jag redan nu flagga för att nästa vågkoll kommer att ge ett bakslag: Det blev oerhört mycket tårta och italiensk buffémat över efter Harrys dop i går. Och man kan ju inte slänga sånt.

Kolla den rumpan!

Levi's gör jeans i storleken 6M. Kan det bli annat än helt bedårande? Finns på Harrys blöjbak och på Ellos.se för 295:-. Jag fick dessutom sex par grillbestick av tvivelaktig kvalitet på köpet. Skynda fynda.

Kärlek, nu också i jordgubbssmak

Liv kom precis hem och förklarade att hon var så glad att det pirrade som läsk i kroppen.
"För i dag har jag blivit ihop!"
Det visade sig att hon skickat en lapp till Filip med kryssalternativ, och han hade kryssat JA. Jag kunde inte hålla mig utan frågade vad man gör när man är ihop.
"På lektionen skickar vi lappar när fröken inte ser, och på rasten leker vi smyckesbutik. I dag gjorde jag ett par örhängen av maskrosor och Filip gjorde en stilig slips".

Dagens middag, tillägnad Filip.

Förlåt Skatteverket

Om det är fel i deklarationen så beror det på Harry.

Munmetoden

Bra saker in: fingrar, nya tuggnyckelknippan från Nûby
Mindre bra saker in: filt (rysning), badskum med grapefruktsmak (gott men ingen succé för ph-värdet)
Bra saker ut: viktiga åsikter, dock lite svåra att förstå, en och annan sång
Mindre bra saker ut: dreggel och kräks

Lovdag

Klämdag, Håkan jobbar, Ella har halsfluss, Liv är ute och säljer muffins med Andrea. En bra dag för tågbanebygge!

Tjejträff

I april fick förresten Harry hänga med morföräldrar och mostrar på gassiga Rivieran! Schysst. Nästa resa dit är redan inplanerad i augusti/september.

Tove, jag med Harry i fransk paraplyvagn, mamma och Sara.

Restaurangtips

April har varit en kanonmånad, med skidsemester, Frankrikeresa, toppenfint väder och gott om tid att njuta. Här är två restaurangtips, och med tanke på hur sällan jag äter ute numera så var det här verkligen två fullträffar:
Lammet & Grisen i Sälen: Ett helt makalöst koncept med filébuffé (AYCE) i ett fult tegelhus strax bakom en snövall. Man äter i tre omgångar - först lamm, sedan fläsk, sist ox, och till varje filé finns ett specialdesignat buffébord med helt makalösa tillbehör. Barnen har utöver det ett eget buffébord med kids-höjdare som kycklingspett och majs, plus ett välinrett lekrum så att mammorna och papporna (i det här fallet Håkan, jag, Jens och Christina) kan äta i fred. Jag älskar när nån har TÄNKT! Ytterligare plus för fantastisk vinlista och en sån där gripklo-nallespelmaskin med vinst varje gång. Enda nackdelen är att "Lammet" bara finns i Sälen och på Öland, och där är man ju inte varje dag.

Liv och Andrea har gripkloat till sig några lamm och några grisar.

Auberge St Donat på Rivieran: Det här lunchhaket kallas allmänt för Buskrogen av svensk-kolonin, och så mycket finess är det inte med utanpåverket. Ingen meny, halvsjavig uteservering, smålortiga gäster och bestick och tallrikar som mest verkar ha hamnat på bordet mer än dukats fram. Men vilken mat! Det enda man väljer är om man vill ha rött eller rosé att dricka, sen är det bara att äta det som serveras. När vi var där bestod menyn bland annat av lamm och sniglar. Notan för fyrarätters med vin var €14, vilket är galet billigt.


Mamma försöker att inte vara med på bild på Buskrogen.

Möjligen med undantag för den här killen

Nej, jag är av den bestämda åsikten att Harry inte är ett jinxat y-namn. Ni vet, Conny, Ronny Benny, Tony och Johnny. Och Sonny. Och Jerry. Harry är nåns snälla morbror, medan de andra namnen snarare är bomber på väg att detonera.
Jag var hos frisör-Örjan i dag och han konstaterade, lite förvånat, att hans polare från fel sida vägen i Högsbohöjd i början av 70-talet alla hade haft y-namn ... och att de få av dem som faktiskt lever i dag sitter bakom lås och bom. Förutom de som limsniffat så kraftigt att de inte ens minns vad de heter.

Tillägg

Och jag tänker inte slänga ut Laminosarna ännu, förresten. Det är de alldeles, alldeles för sköna för. Även om de tar plats.

Nosskire Vil

Ännu ett bevis på att Livs hjärna är helt bakvänd: I går skulle hon lösa en rebus med en bild på ett smörpaket + en gås. Rätt svar enligt Liv: messmör.

När bra nog är bra nog

Vi hade ju gett bort, slängt eller sålt varenda barnpryl lagom till att jag blev gravid med Harry, så jag har varit grymt tacksam för alla de grejer som snälla vänner låter oss låna. Resten har jag köpt nytt eller begagnat på nätet, allt för att undvika den kvävande panikkänsla som drabbar en när man besöker en Babyproffsen-butik. Pengarna liksom promenerar ut ur plånboken alldeles av sig själva där... Men i veckan blev det i alla fall en liten tripp till Ikea för inköp av badbalja och barnstol. Ikeas klassiker Antilop kostar 99 kr och så mycket smidigare än klumpiga tådödaren Stokke som vi snubblat och svurit över i åratal. (Stokke-stol och Lamino, det är ungefär samma princip: man måste ha ägt ett par stycken för att inse att de egentligen bara tar en massa plats. Men de ser ju bra ut i lägenhetsannonsen och är ju kvalitetsmarkörer, gubevars)

You – not so much

Reklamkillen som tyckte att det var skojsigt och lite tokigt kaxigt att flyga propellerplan med banderoll med texten "Gröna Lund 125 år - originalet" över Liseberg i går på premiärdagen ... nja, jag vet inte. Pengarna rätt i sjön om du frågar mig. Som om Liseberg och Grönan ens går att jämföra. Grönan är ju bara ett skrikigt tonårsspäckad låtsastivoli, knappt snäppet bättre än ett kringresande barnensdagssällskap. Men den där banderollen tyder ju på att stockholmare tror att folket som går på Liseberg på premiärdagen skulle tänka att näe, det här var ju toktrist, man kanske skulle ta och gå på Grönan i stället. Big mistake. Huge.

Själv ska jag strax promenixa ned och köpa två guldpass à 1245 kr till kidsen för jävlar vad vi ska hänga på Liseberg i år. Så blir det när man har Norra Europas bästa nöjespark som sin kvarterslekplats och ett oändligt antal eftermiddagar att förvalta. Och Gröna Lund i år? Nä.

Onsdagar 21:00: Krystdags i två kanaler

Onsdagar är härliga tider för oss förlossningsbesatta. Tv4 Fakta och Sveriges Television kör sina respektive barnbördsdokumentärer SAMTIDIGT. För att få ut mesta möjliga av det bör man börja med Tv4 Faktas amerikanska riskförlossningar. Typiskt case: Slöögd diabetessvullen 19-årig trebarnsmorsa sitter upprätt i en säng och säger släpigt men, märk väl, fortfarande i helt normal samtalston: "It hurts so bad, I can't take it anymore, I've decided to go for a caesarian", och sen draaaaar läkarna ut en lika slöögd diabetessvullen jättebebis på minst 5 kg ur magen på mamman som ofelbart döper barnet till LaKeysha Mae medan den fjuniga pappan står bredvid och ler imbecillt i bakåtvänd keps.
Vid det laget i onsdags var jag i upplösningstillstånd över att det inte skriks nånting och att man uppenbarligen inte kan sticka in näsan på en amerikansk förlossningsavdelning utan att bli epiduralbedövad från topp till tå. Jag satt och studsade i soffan och sa: "Är det bara jag som avgrundssvrålar och bits när jag föder barn? Gör inte andra det?".
Håkan slogs lugnt över till SVT:s barnmorskorna och vi hamnade rätt i svenska rejäla och högljudda krystvärkar och blivande mammor som tacklar smärtan med en aning lustgas och resten urkraft. Ordningen återställd.

Äpplet och päronet

Hur kan en unge som bokstavligen badat i min genpool i nio månader komma ut och enbart se ut som sin far? Mystiskt.

Håkan och Harry i Sälen – Håkan i sitt 100 år gamla underställ och Harry i sin Guantanamo-inspirerade Molo-stass (lån från Vera)

Lotta och Alfred och barnstolspremiär

Äntligen lite ordentlig lattemorsa-verksamhet i vårsolen! Lotta, hennes lille Alfred, 6 veckor, jag och Harry barnvagnade oss upp till mini-zoovåffelstugan vid Delsjön, åt sillmackor och drack kaffe. Fint på ett ursprungligt vis. Ungefär som 4H-gården i Solna som jag jämt var på när jag var mammaledig i Stockholm. Harry testade barnstol och jag försökte få kaféägaren att överta våra kaniner men han bara skrattade.

Harry trivdes i upprätt läge!


Lotta (som ser exakt likadan ut som hon gjorde när vi pluggade ihop för 18 år sen...)


och lille söte Alfred!

En Suède, on dit badmössa

Det är något väldigt aphjärne-roligt med badmössor. Särskilt på Rivieran. Här är mina två bästa badmösse-moments:

Kicki Norman i rosa badmössa inköpt i Cannes, en bra bit in i "Vi dricker på varenda bar mellan busshållplatsen och huset"-rundan, Juan-les-Pins, 2004. Har för mig att badmössan var lite dyr och extra vadderad. Så fin! Tyckte både vi och bartendern.

Min syster Tove iförd en av sina 9 nya badmössor av märket "Forever", inköpta på marknaden i Ventimiglia i april i år för 3€. Att det var kvar en platsring inne i badmössan var bara ännu roligare. Och att det tydligt stod på paketet att badmössan var "waterproof" också.

Jag vill alltid vara på Rivieran! I badmössa.

Renovering från tå till topp

Såja. Nu är fötterna fixade och vårfina av en tystlåten, bastant och lagom hårdhänt kvinna på Scholl. När man inte riktigt har nått ned till hälarna sedan i somras så behövs det sån hjälp.
Sitter och viftar med tårna i vårsolen och inser att meningen med livet, jo den har jag koll på. Men att jag fortfarande undrar varför Biotherm har glitter i sin fotkräm?

Två nyanser av brunt

Ammade framför tv-shop i morses som hårdlanserade mineralfoundation. Och tydligen funkade det, för senare på förmiddagen stod jag plötsligt och blev provsminkad av en oh så ambitiös i.d. bareMineral-expertsminkös i en butik på Kungsgatan och la sen glatt närmare 700 spänn på borste och pulver.
Inte förrän jag fick syn på mig själv i en spegel i kaffekön på da Matteo Torrefazione insåg jag att hon bara buffat halva mitt ansikte. Ena halvan flawless perfection, andra lite lagom rödblank riviera- och Sälenbränna.
Och efter två timmarslunch mot da Matteos solvägg vet jag nu också att SPF:en i I.D.-sminket funkar. Satan.

Saker Seija säger

Min och Harrys BVC-tant är rolig. Det tar några gånger innan man förstår hur hon resonerar, men har man väl klivit in i hennes universum så är allt begripligt och enkelt.
"Underbart! Nu är Harry tjockare än han är lång", utbrast hon senast. Med den menar hon att lille spet-Harry nu har fått lite ordning på proportionerna. Han har nämligen lyckats arbetat sig upp över 5 kg. Det innebär äntligen smilgropar på armbågarna och härliga dubbelhakor och såna där fantastiska lårveck som är underbara på bebisar – men inte fullt lika underbara på mamman.

Samtidigt som Peter LeMarc går av SITT skift

...känns det som att jag aldrig gör det. Ett dygn är 24 användbara timmar. Sover gör man när man hinner.
23:41 i går kväll: Håkan bakar kanelbullar och lödkolvslagar en trasig bil-dvd-sladd. Sofia är på väg ned i tvättstugan. På Västfronten intet nytt liksom.

Påsk = begreppsförvirring

Är det på skärtorsdagen eller påskafton som barn ska vara påskkärringar? Och ska dom dela ut brev utan att förvänta sig nåt tillbaka, eller ska de förvänta sig godis? Nåväl, kidsen är ute nu och driver på gatorna i Örgryte, Håkan jobbar, vi städade i går, Harry roar sig med att testa att sitta, och jag har löst både den medelsvåra och den svåra sudokun i GP, plus att parabolen blåst ur fas, så nu har jag inget att göra. Glad påsk.

Dagens bildgåta

Jag direktbloggar - men varifrån?

Högt och lågt

Nyss i badrummet, mitt i tandborstningen, löste Liv bland annat Palestinakonflikten och motsättningarna på Nordirland.
"Jag tycker de ska kompromissa", sa hon, "och turas om vilken Gud man ska tro på. Vartannat år."
Så spottade hon och sa:
"Vet du, förut såg jag en pojke på tv som kunde jonglera med glasstrutar utan att glassen åkte ur."

Obligatorisk badbild

Undrar hur många såna här bilder som har tagits (fast ingen så här söt naturligtvis)?

Livmoder 2.0

Kära Natacha Peyre

I dag skriver jag så här på min blogg:
"Är jätteförkyld och det blåser snöstorm. Gick i alla fall upp kl 7 och packade gympa- och tennispåsar, åkte i alla fall till Freeport och kollade på gardintyger bara för att slippa se alla dammtussar som ryker omkring hemma. Hade egentligen tänkt börja mitt nya liv och träna grundligt i dag men orkar ju knappt andas, så det får bli senare i veckan. Annars inget nytt, har blivit kräkt på och bytt massa bajsblöjor. Middag troligen köttbullar och makaroner eftersom jag inte har nån fantasi längre."

I dag skriver Natacha Peyre så här på sin blogg:
"Vi kommer iallafall att åka till LA i maj och kolla med boende och gå på lite möten.
Tills det ska jag ha tagit körtkortet, vara klar med min hemsida, plåta, förminska brösten och tusen saker till. Hur ska jag hinna med allt..:( Och på det ska man träna, hålla bloggen vid liv, vara en bra flickvän och inte glömma sina vänner. Men men, det finns inget som är gratis här i livet. Vill man något så får man kämpa."

Jobbigt Natacha.

Suicidala kaniner

När jag googlade "suicidal bunny" för att hitta en bild till förra inlägget, fick jag överraskande många träffar. Men det berodde ju förstås på den makalösa boken "The Bunny Suicides" av Andy Riley. Här ett par smakprov. Och så förstår man varifrån Johan Glans fått inspiration i Hjälp!

När äpplen faller långt från både äppleträdet och varandra

Nej. Syskon är inte alltid lika eller kompatibla.
Ella kom argt instampandes till mig när jag satt och ammade i går.
"Det går inte att leka med Liv för hon är galen! Jag vill leka vanligt med legohuset men hon ska bara ha med massa konstiga saker, som en kanin som gör självmord och en soptunna som talar spanska."

Växtvärk

Tecken på att mina barn inte är små längre:
Att de inte vrålar och vrider sig som maskar när de är hos frisören, utan i stället frågar om de får stanna kvar själva och jobba (Liv, i går)
Att de inte vrålar och vrider sig som maskar när de ska ta blodprov hos läkaren, utan biter ihop och dessutom säger nej tack till att välja klistermärke efteråt (Ella, i dag).

Taco by me

Från åttiotalsförfestkäk och högstadieåterföreningsbuffémat, till fredagsmysets främsta ingrediens. Jag snackar tacos. Jag snackar det faktum att jag nog käkat fredagstacos i åtminstone ett hem per gata i området.
Vårens minikampanj blir att förnya fredagstacosen, och jag och barnen började med att testa en egen kryddblandning i stället för köpemix. (Vi åt nämligen tacos också i måndags eftersom ... när, vi bara gjorde det, det är väl inte förbjudet heller???).

Kan varmt rekommenderas!!!

Blanda 1 tesked vardera av salt, chilipulver, spiskummin, vitlökspulver, lökpulver och maizena med 1 kryddmått cayennepeppar och 1 matsked vardera av paprikapulver och oregano. Känns det lite blekt i färgen kan man ha i gurkmeja, men jag lovar, smaken var toppen.

Och jag fick definitivt vuxenpoäng för att jag hade alla ingredienser hemma.

Veckans triss i damer - eller kanske ess?

Jag, Jenny och Katrin på Rio Rio i lördags. Notera det ölblöta golvet och mannen i defaultrutig-skjorta i bakgrunden.

Olle.se

Läs om barnens coola kusin Olle, 3, här, OCH i krönikan - punkt.se:s nya maskot! Och här är direktlänk till filmen.

Je m'appelle Harry. Je suis pain.

Jag och Harry har bokat resa till Rivieran. 8-15 april. Killen måste ju lära sig franska.

En annorlunda detox

Kollegan Nanna hade 30-årsfest i lördags och jag såg det som en strålande anledning att partaja lite. Så redan i början på veckan testade vi flaskmatning (inga problem) och tillägg (inga problem) plus att jag tankade ur och frös in mjölk så att jag skulle kunna åka bort en hel weekend. Sen tryckte jag ner mig själv i ett par hållain-strumbyxor och en pushup-bh för att få fason på kroppen och hade förfest med jobbet här hemma vid köksön och amningspumpen med mig ut som en inte-så-chic accessoar (fast den påminner väldigt mycket om en sån där bröööltuta man har på fotbollsmatcher).

Det gick tokbra! Kom hem vid halvtvå och Harry hade inte ens varit vaken under hela tiden jag varit borta.

Så själva partajandet och att vara ifrån honom, det gick finfint. Värre var det att pumpa ur eventuell alkoholpåverkad bröstmjölk hela söndagen, med en liten liten huvudvärk... Men nu är vi igång igen, helt utan men. Jag tänker ju inte genomgå den här proceduren varje helg, men det är bra att veta att det funkar. (Å så var det bra för självkänslan att använda handväska och bygel-bh igen, om nån undrar).

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort för Hajpojken

Jag är en sån där slarvig morsa som ibland lämnar mitt spädbarn utan tillsyn på skötbordet. Men det är det slut med nu för plötsligt börjar Harry röra på sig. I dag kavade han sig ett kvarts varv under babygymet, på jakt efter en liten bjällra och en prasslig tygfigur i snöre. Hurra för Harry.

Stor humor, great design

Coola köksprylstillverkaren Alessi har sannerligen vidgat sitt sortiment. Och skulle man tröttna på att ha en liten vindsurfare i toan, så finns två killar i kajak också.

Photo op söker fotograf

Jag gillar min man. Han är snäll, förnuftig, vi kompletterar varann i TP (jag plockar nöje, sport och litteratur, han historia och vetenskap), han kan bygga saker och lista ut hur trasiga elprylar ska lagas med hjälp av en liten mojäng som säger pip, är bra på att städa, äger en inredningsbutik och gör amerikanska pannkakor nästan varje söndagmorgon.

MEN (för att citera Tony Irving). Han fotograferar inte. Visserligen blir jag inte bra på bild, men jag börjar bli personligt förolämpad, och risken är väl att barnen kommer att tro att jag aldrig var hemma, aldrig var med, aldrig upplevde något ihop med dem.

Dessvärre är det ju så att det finns några tillfällen när armarna inte räcker till (för att citera Thore Skogman): när man ska baxa upp bokhyllan Billy på ett takräcke, när man ska klia sig mittbak på ryggen och när man ska plåta sig själv och en tvåmånaders batting på ett naturligt och otvunget vis.

Min dotter: en göteborgare

Tjejerna är ju båda födda i Stockholm. På Danderyyyyyds sjukhus, gubevars. De var tre och fem när vi flyttade hit och e-ade sig igenom ord som kläder, Korsvägen och kräm. Tyckte att spårvagnar var suspekta och att andra barn pratade konstigt.

Efter snart fem år här har dryg-Stockholmskan slipats bort och i precis nyss kom det slutliga beviset på att Livan blivit en stolt Göteborgare.

"Mamma, vad kallas det när en fisk slår en annan fisk?", sa Liv och såg klurig ut med sina lösa framtänder på trekvart i munnen.
"Ingen aning", sa jag, och försökte tänka finurligt. Fiskfärs, fiskbullar?
"Fiskespö".

Hjärteknipande.