3 mars 2009

Nu får det vara slut på letandet

Allvarligt talat – vad är det med ungar och nycklar? I fredags försnillade Harry bilnycklarna två gånger, först en gång så att jag kom för sent till min Ikea-dejt, sen en gång till inne på Jysk. Han hade pillat in dom under kassadisken, i en låda där. Tre personal och jag letade i en halvtimma. Harry låtsades som ingenting. Sen hittade jag extranycklarna i en otömd skurhink hemma. Och i lördags inträffade total kaos när jag skulle köra ungarna på kalas på Åbybadet och Harry lyckats försnilla nycklarna igen. Vi hittade dem inte förrän på söndagsmorgonen, bakom en låda under en hylla. Varför? Dags att köpa en sån där töntnyckelknippa som man kan vissla på, en sån där som var poppis för 15 år sen. "Klassisk keyfinder" heter de numera. 69 spänn på Netonnet känns om en klart prisvärd investering.

4 kommentarer:

Camilla sa...

Ska pröva dina hemliga ställen (eller motsvarande hos oss) för att hitta Hendriks bilnyckel som försvann mysteriöst för 1,5 manad sedan. Puts väck!

Sof sa...

Camilla, kolla också i skor! Jag hittade precis en studsboll och en tampong i mina Bally-kängor.

Hedda sa...

Vi hade en sån där nyckelknippa som man visslade på när jag bodde hemma. Den pep när min mor och min syster rök ihop - de kom upp i oktaver bara hundar hör. Men bra var det att veta var bilnycklarna var när det hettade till.

Camilla sa...

Ja skor är ett hett tips! Tyvärr ingen nyckel men väl en napp! Alltid nagot. Fick napp... Haha?!